Prophone/Naxos

Adam Forkelid (p). Insp. Krematoriet, Stockholm, oktober 2024

För många år sedan såg jag Peter LeMarc sjunga en låt i ett SVT-program, det kan ha varit “Steffo”, där han kompades så fint av Stephan Forkelid på piano. Nu har jag framför mig Dreams av dennes son Adam Forkelid.

Det är Forkelids första solopianoskiva, fyra av låtarna består av fria improvisationer över ett låtfragment och en nytolkning. Allt inspelat vid en konsert under Stockholm Jazz Festival 2024.

Adam Forkelid har en gedigen bakgrund som pianist med bland annat Norrbotten Big Band och Maria Schneider. Men i det här formatet hör vi honom i ett mycket avskalat uttryck. Vi finner “drömska” titlar som Time och The Quiet Above. Ibland uppstår en kontemplativ, lite spirituell stämning som drar åt det atmosfäriska hållet, som till exempel pianisten Richard Souther uppvisar.

Precis som sång- och pianoduoskivor ofta jämförs med Radka Toneffs Fairy Tales så blir solopianister ofta bedömda utifrån Keith Jarretts Köln Concert. Speciellt om de som Forkelids inspelning bygger på improvisationer. Musikaliskt är det mycket varierat, som Keith Jarrett eller Lyle Mays uppblandat med lite nordiskt vemod. Intrycket blir drömskt och känslan intim. Inspelningen kan gärna avnjutas i sin helhet då låtarna har en tydlig linje sig emellan.

Det är rytmiskt pregnant och snygga rubaton och pianisten utnyttjar hela flygelns register. Att bygga en inspelning nästan helt på improvisation är alltid att ta en hög risk. Men Forkelid håller sig inom tonarterna och har en tydlig form i sina improvisationer. Han har mycket pianomusik i sina fingrar, från jazz a la Lars Jansson och Joe Zawinul till influenser fån klassisk pianomusik som Ravel och Debussy. Pianisten försvarar sin plats väl i sällskapet av dessa storheter.

Lars Sjögren