Moserobie
Alberto Pinton (bars, fl, cl), Alex Zethson (p), Vilhelm Bromander (b), Konrad Agnas (dr). Insp. Stockholm, 1-2 oktober 2024
Gud ske pris att vi har oberoende skivbolag som enträget dokumenterar svensk jazz och som också ger ut den i fysisk form, numera allt oftare på vinyl. Ett av dessa bolag är förstås Jonas Kullhammars Moserobie, som i år fyller 25. Med Alberto Pintons nya album utökas skivbolagets redan imponerande rika katalog med en verklig höjdarskiva.
Alberto Pinton är en viktig del av svensk jazz, som soloartist, som fast medlem i Bohuslän Big Band och som sideman i en mängd spännande sammanhang. På soloskivan Allt större klarhet växlar han mellan baritonsaxofon, alt- och basflöjt och valda delar av klarinettfamiljen – Bb-, Eb- och kontraaltklarinett. Detta ger förstås klanglig variation, men även Pintons kompositioner är varierade och skiftande i stil. Teimah, öppningsnumret, har det där predikande tonfallet som man kan förknippa med den sene Coltrane, medan annat är abstraktare och lutar åt den nutida konstmusiken. Sats två i den tredelade klarinettsvit som gett skivan dess namn är ett häftigt stycke, som likaväl kunde ha gjorts av ett engelskt progrockband på 70-talet, faktiskt. Men först som sist är detta jazz, modern sådan – stundom fritt utlevande.
Pinton hanterar samtliga sina träblåsinstrument med stor auktoritet. Med sig har han Konrad Agnas, Vilhelm Bromander och Alex Zethson. Tillsammans bildar de en oslagbar kvartett. På en låt som Folksong blåser det upp till storm. Zethsons solo är underbart ostyrigt och följs sedan av Pintons vildsinta baritonsaxofon. Men knappt har låten nått klimax innan den är över. Vad jag önskar att musikerna hade dragit den låten några varv till, något som säkert också sker när man spelar den live.
Jörgen Östberg
