Act/Naxos
Bugge Wesseltoft (p).
1997 kom Bugge Wesseltoft ut med julskivan It’s Snowing on my Piano, på det då relativt nystartade bolaget ACT. Den blev en succé, i synnerhet i Norge och Tyskland. Själv gillar jag den och har spisat den en del när det varit säsong. Den är fin och meditativ och har ett koncentrerat fokus som gör att det inte är helt stolligt att placera den i samma fack som vissa ikoniska inspelningar där pianisten hetat Jan, Keith respektive Steve.
På senare år har Wesseltoft börjat spela materialet från skivan live i kyrkor i Norge när det lidit mot jul. Denna nya utgåva består av liveupptagningar från sådana tillfällen. Jag funderar lite på vad vitsen är. Att höra honom spela denna musik live förstår jag värdet i, det skulle jag själv gärna göra. Men att ge ut samma låtar på nytt i ganska likartade versioner, det känns en aning överflödigt. För den som har en ännu närmare relation till originalet så är det nog mer spännande, då upptäcker man säkert fler skillnader mellan utgåvorna än vad jag gör. Men, ska man ge ut samma låtar igen (dessutom med samma Ardy Strüwer-bild på omslaget) hade jag önskat lite större skillnad. Ibland blir det lite mer action, t ex i What Child Is This, som får lite mer temperament och jazzfeeling än det i övrigt stillsamma uttrycket. Det är välkommet, för min del hade det gärna fått vara mer sådant.
Alternativt, hade man velat göra en uppföljare i samma stil så hade det ju gått att göra det med andra låtar. Det tycker jag hade varit roligare, och hade säkert gått hem precis lika bra hos köpstarka julfirare i Tyskland, Norge och annorstädes. Bugge är ju såklart en toppenmusiker som alltid är hörvärd, men jag tycker inte att liveversionerna har samma fina förtätade fokus som finns på originalet, och drar inte iväg tillräckligt långt i någon annan riktning heller.
Oscar Svenningsson
