Edition Records
Chris Potter (ts, ss), Bill Frisell (g, p) Burnis Travis (elb), Nate Smitth (dr), Rane Moore (cl), Zekkereya El-magharbel (tb), Sara Caswell (vi). Insp. New York, 24 – 26 mars 2025.
Chris Potter har under sin karriär nyfiket rört sig i jazzens alla genrer – både i breda samarbeten och på egen hand – men alltid i en kontemporär ram. En mångsidig, tekniskt driven multiinstrumentalist där tenorsaxen varit huvudfokus.
Titeln på nya albumet, Alive with Ghosts Today, är inspirerad av den mytomspunne slavmotståndaren och antirasisten John Brown som under amerikanska inbördeskriget avrättades för sina åsikter och gärningar. Abumtiteln anspelar också på situationen och tidsandan i dagens USA. Allt material är komponerat och arrangerat av bandledaren med några inlån från Coltrane och Anton Dvoraks New World.
Sättningen och valet av medmusiker är originellt och intressant för skapandet av ett ljudlandskap färgat av blues, folk och jazz i americana-tappning. Gitarristen Bill Frisell var ett självklart val för Potter, då de har flera gemensamma nämnare i förhållningssätt men också representerar två olika speltemperament som väl kompletterar varandra. Frisell har en impressionistisk, eftertänksam och lågmäld spelstil medan Potter är mera expressiv och intensiv i sitt uttryck. Kontrasterna skapar spänningsfält och dynamik, där Frisells varma, svävande och ljusa gitarr är navet kring vilket Potters rörliga, kraftfulla tenorsax orienterar sig runt på spelplanen.
Ramverket hålls samman av Burnis Travis rullande basgångar och Nate Smiths markerande och ankrande trummor. Rane Moores klarinett och Sara Caswells violin ger både en kammaraktig stämning såväl som en jordnära, lantlig prägel. Som på Mine Eyes där temat från Battle Hymn of the Republic, ursprungligen marschen John Browns Body, vävs in.
Potters kompositioner är genomgående komplexa med rika musikaliska undertexter. Osawatomie Brown börjar modalt med märgfull tenor av Potter för att gradvis via Frisells lätta men drivna solospel få en lite funkig karaktär. Into Africa är ett temposnabbt, energifyllt spår, där Smith sträcker ut i ett längre solo omringad av Potters Coltane-influerade tenor och en mycket frigjord och elastisk Frisell. Trombonisten Zekkereya El-magharbel kolorerar kontinuerligt soundet och för in såväl karnevalsartad calypsostämning på The Heavens in Scarlet som stramt lamenterande tongångar i balladerna och på det ödesmättade titelspåret. En mångbottnad platta som fungerar på flera plan.
Ulf Thelander
