Impulse!/Universal
David Murray (ts, bcl), Marta Sanchez (p), Luke Stewart (b) , Russell Carter (dr), Ekep Nkwelle, Francesca Cinelli (voc). Insp.Van Gelder Studio, New Jersey & Hobo Sound, Weehawen, Holland, 2024–2025
Saxofonisten, basklarinettisten och kompositören David Murrays produktivitet har aldrig avtagit under hans fem decennier långa karriär. Under sina år på den kreativa Loft Jazz-scenen under 1970-talet i New York blev han snabbt ansiktet utåt för en spännande ny generation, vars musik växlade mellan det melodiska och traditionella och det frisinnade och avantgardistiska. Sedan solodebuten Flowers for Albert, en tribut till sin stora förebild Albert Ayler har Murray spelat in runt 100 album som bandledare.
Murrays kompositioner är både jordnära och transcendentala, oftast rotade i post-bop, men med melodier genomsyrade av både klassisk R&B, gospel, frijazz, afro-karibiska rytmer, blues och soul. På nya alstret Birdly Serenade hämtas inspiration och näring från fågelsång, som del i ett större verk döpt till The Birdsong Project. Bandledaren backas upp av sin senaste kvartettformation med pianisten Marta Sanchez, basisten Luke Stewart och batteristen Russell Carter. På tre stycken reciterar Ekep Nkwelle och Francesca Cinelli texter och poesi.
Sanchez har en framskjuten position i kvartetten. Hon är en säregen, begåvad pianist som mångsidigt navigerar i det breda spektrumet av kompositioner som Murray skrivit för Birdly Serenade. Hennes spel rymmer såväl klassiskt harmoniska inslag som mer expressivt fria uttrycksformer. Stewart och Carter spelar båda med auktoritet, oavsett om de utforskar sprudlande post-bop på Bald Ego och Bird’s the Word eller noir-jazz som på Oiseau De Paradis och det urbana spokenword-stycket Capistrano Swallow.
Murrays robusta tenorlinjer, som mestadels rör sig i det låga registret lyser särskilt starkt på Bald Ego, en 12-takters blues vars tema är en parafras på Charlie Parkers Cheryl. Bandledarens tänjande, mustiga solo inspirerar Sanchez att attackera med liknande kraft. Ett mer andligt och meditativt tonläge skapas när Murray plockar fram basklarinetten på Nonna’s Last Flight och Song Of The World (For Mixashawn Rozie). Eller när han spelar med en sprödare frasering på sin tenorsax, som på titelspåret.
Birdly Serenade är definitivt ett kvitto på att David Murrays passionerade musikalitet når långt in i själen hos denna lyssnare.
Patrik Sandberg
