Prophone/Naxos
Magnus Dölerud (ts), Dan Johansson (tp), Torbjörn Gulz (p), Hans Backenroth (b), Fredrik Rundqvist (dr). Insp. Kultivator Studio, Stockholm, 11 augusti 2024 och Rixmixningsverket, Stockholm, 27 oktober 2025
2018 kom denna ensemblens förra album, Echoes and Sounds, ut. Detta album, som låtit vänta på sig i åtta år, är som titeln Dedication antyder i mycket en hyllning till gruppens tidigare basist, legendaren Palle Danielsson. Musiken som presenteras är klassiskt svängande och välklingande kvintettjazz i 50-60-talsstil med bra låtar och arrangemang, och improvisationer som får ta tid och plats. ”Musik som både hyllar jazzens tradition och samtidigt blickar framåt”, som det står i pressreleasen.
Det är låtmaterialet och de små arrangemangen för blåsarna som utgör de tydligaste kvaliteterna med albumet. Mestadels egna kompositioner, förutom två, en av Bill Evans Re Person I Knew (låttiteln på skivan är Reply person I knew) och en av Brian Dickinson. Just valet av en Bill Evans-låt speglar det sound som gruppen presterar. Melodier som tar tid på sig och som är läckert harmoniserade. Låten Hugos Mood har enligt mig stora likheter med Quincy Jones och Jeremy Lubbocks fina Grace (åtminstone de första takterna), vilket nästan känns som en hommage till den nyligen bortgångne Jones.
Favoritmusikern i denna ensemble framstår tydligt för mig och det är trumpetaren Dan Johansson. Han har en mycket bra ton och levererar suveräna improvisationer med långa linjer och ett favoriserande av det nedre registret. Ja, han står inte långt efter Jan Allan (som kanske varit en viktig influens?). Ett gott exempel är i inledande låten Sound Prints, där han levererar ett långt solo.
Men det är genomgående mycket bra insatser från alla. Magnus Dölerud på tenoren har en märgfull och vacker ton, Hans Backenroth fyller upp Palles plats med den äran (inte överraskande) och hörs i flera solon, ja, han inleder Palle Danielssons Siri med ett stämningsfullt intro. Trumslagaren Fredrik Rundqvist vispar bra och levererar fina komp. Pianospelet är också något som sticker ut positivt, genomgående mycket läckert spel av pianisten Torbjörn Gulz som spelar jättehärliga improvisationer och kompar väldigt bra.
Lars Sjögren
