O’Malley Records
Erik Gullbransson (voc), Stefan Wingefors (p), Arvid Jullander (b), Björn Cedergren (s), Mauritz Gullbransson (dr). Insp. Epidemin, Göteborg, november 2025
Erik Gullbransson albumdebuterar med fem egenkomponerade låtar och fem från jazzens standardrepertoar. Sångaren har erfarenhet både från jazz och pop men har framför allt varit verksam på musikalscenen. Att han kan musikalgenren hörs då finns en teatralisk känsla i hans lätt expressiva sångstil.
Det är vågat att blanda egna kompositioner med klassiker som Jimmy van Heusens och Johnny Burkes But Beautiful och Richard Rogers och Oscar Hammersteins It Might As Well Be Spring men den goda nyheten är att det funkar. Till stor del beror det förstås på det ypperliga göteborgska kompet. Stefan Wingefors är alltid bra och Björn Cedergren är så skönt laidback som omständigheterna påbjuder. Inte minst gillar jag att Gullbransson tolkar Sacha Distels lite smöriga The Good Life. Den hör man inte så ofta. Med Wingefors slicka elpiano och Cedergrens tuffa tenor blir det en svängig höjdpunkt.
Det är inget album som välter några stora tuvor eller har något nytt att komma med i en redan överbefolkad genre. Men det är kompetent och trevligt. Kan man kalla det för trivseljazz utan att det framstår som en förolämpning?
Dan Backman
