Fönstret
Finn Loxbo (g). Insp. Elektronmusikstudion EMS, Stockholm, 16 juni och 14 december 2025
Finn Loxbos nya album är inspelat på Elektronmusikstudion EMS men musiken är helt och hållet akustisk. Loxbo, som kunnat höras med Magnus Granbergs Skogen, Anna Högbergs Attack eller hans egna band Kommun och Kyosaku, framträder här helt ensam med sin akustiska gitarr. En gitarr som stundtals närmar sig ljudet av en harpa eller kora.
Lummer är namnet på en typ av fridlysta växter som förökar sig via sporer, som ibland kallas nikt. Lummer är en mycket långsamt växande kärlkryptogam med sporer som kan ta 15-20 år att utvecklas. Musikens koppling till detta är inte helt lätt att utröna – inte heller titlar som Ametistskimmerspindel och Skuggmätare – men det kan utgöra en spännande ingång till Loxbos ganska korta och experimentellt ljudande abstrakta ljudvävar.
I det avslutande spåret Bolles sista resa låter det som att han gnider fram vinande ljud samtidigt som han knäpper fram ljud på en förmodligen preparerad gitarrhals. Men i övrigt låter det som en nära och torrt uppmickad gitarr utan några konstigheter eller effekter. Fast med skillnaden att det varken är konventionella ackord eller melodier som framställs utan ett slags myllrande organiskt frambringande av toner som likt en väv bildar olika slags former och mönster. Ofta cirkulära.
Att kalla det jazz låter sig inte göras. Inte heller folkmusik från olika delar av världen eller avantgardistisk konstmusik. Istället är det ett slags sympatiskt lågmält konglomerat av ovanstående. Esoteriskt kanske, men inte svårlyssnat. Som allra finast blir det i det tredje spåret, Återfall.
Dan Backman
