Rune Grammofon
Under snart 12 år har Fire! släppt en lång rad starka skivor, både som trio och i olika versioner av Fire! Orchestra. Svårt att lyfta fram en favorit men om jag är tvungen blir det förrförra trioplattan, She Sleeps, She Sleeps. Det är utan tvekan den skivan jag lyssnat mest på, med en meditativ känsla där låtarna långsamt borrar sig in och inte släpper taget. Långa musikaliska, snudd på minimalistiska, förlopp. Nya Defeat har glimtvis en liknande suggestionskraft, även om det finns flera tydliga skillnader.
Trion är här en kvintett. Två extra blåsare, Goran Kajfeš och Mats Äleklint, hjälper till att skapa ett mer flerdimensionellt sound. Äleklint har även gjort blåsarrangemangen och jag gillar hur han liksom utgår från äldre jazz som marschmusik (märkligt, men kul, att han ibland spelar sousaphone) och laborerar med frijazzens olika beståndsdelar. Men den största förnyelsen är att Mats Gustafsson spelar flöjt på flera av låtarna. Barytonsaxofonen dyker upp också, men med flöjt som huvudinstrument blir det ett annat uttryck.
Rytmiskt är det lekfullt och luftigt och trummorna är där och visar vägen. Andreas Werliin har varit inne på liknande spår tidigare, men det känns nästan afrikanskt eller brasilianskt ibland. Johan Berthling skapar inga monstergrooves, utan arbetar mer i miniatyrformat, den är där, basen, med en puls så självklar att det knappt märks. Ibland struttar det på, som när orkestern är på det riffigaste humöret. De elektroniska inslagen har ingen stor plats, men känns malplacerade. Nä, det är blåset jag vill åt, och den organiska kärnan, som på sista spåret där Mats Gustafsson både spelar baryton och flöjt och musiken krälar fram med en och annan vidunderlig spasm.
