Edition Records
Flor, (blomma på portugisiska) är amerikanska kompositören och sångerskan Gretchen Parlatos sjätte album som bandledare.
Lycka och glädje är albumets genomgående teman. Musiken är starkt färgad av brasilianska tongångar och rytmik, egenkomponerat ryms jämte nytolkningar av verk av klassiska tonsättare som Johan Sebastian Bach (Cello Suite No. 1), soulsångerskan Anita Baker (Sweet Love) och popikonen David Bowie (No Plan).
Parlatos förkärlek för den brasilianska musiken är inte ny utan har tidigare dokumenterats på hennes album när hon framfört Djavans Flor de Lis och Paulinho Da Violas Alô Alô. Influenser hos Parlato kan spåras till sångare som Joao Gilberto, Blossom Dearie och Bobby McFerrin, även referenser till Esperanza Spalding kan skönjas, en artist hon också tidigare samarbetat med.
Gretchen Parlato sjunger återhållsamt och subtilt, har ett knivskarpt sinne för detaljer och är sångtekniskt begåvad med lysande timing och frasering. Sångerskans kanske främsta vapen är hennes intima, scat-teknik. Stommen i det handplockade bandet är de båda brasilianarna Marcel Camargo, gitarr, och Léo Costa, slagverk, samt den armeniska cellisten Artyom Manukyan. Gästar gör även brasilianska storstjärnan, slagverkaren Airto Moreira, och rutinerade trummisarna Gerald Clayton och Mark Guiliana.
Parlato nyttjar gärna sin röst effektfullt och tänjbart och formar den till ett instrument i ensemblen. Hennes perkussiva röst och Airto Moreiras slagverkserier gifter sig i ett inspirerat möte på hyllningen till bortgångna trumpetaren Roy Hargroves Roy Allen. Brasilianska kompositören och rörblåsaren Pixinguinhas beslöjade bossanova-färgade komposition Rosa är som skräddarsydd för Parlatos sammetslena stämband då hon läckert växlar mellan sång på portugisiska och engelska.
Gretchen Parlato är utan tvekan en unik sångfågel som verkligen funnit sitt eget, självklara uttryck i sin breda vokabulär.
Patrik Sandberg
