April Records
Gustaf Ljunggren (baritone ukulele, mandola, g, charango, pedal steel guitar, langspil, ts, bcl, p, org, celeste, synth), Skúli Sverrisson (b). Insp. Sundlaugin, Mossfellsbær, Small World.
Gustaf Ljunggren är en svensk som bott i Danmark i 30 år. Skuli Sverrisson är islänning med bas i New York. Här har han tagit basen med sig för att för tredje gången göra en skiva ihop med Ljunggren. Det är dock ingen jämbördig duo det handlar om, detta är Gustaf Ljunggrens universum, som vi andra, inklusive Sverrisson, får lov att besöka.
Vid första lyssningen tycker jag kanske att det är lite händelsefattigt. Snyggt, vilsamt, atmosfäriskt och så vidare, men att det kanske fattas något. Det är inte jazz i vanlig bemärkelse, det förekommer t ex inga solon och inget jag uppfattar som improvisation. Det är kompositionerna som är i fokus (och i viss mån även arrangemang och produktion).
Ibland kan jag känna att det saknas en leadstämma. Melodierna är inte i centrum utan liksom inbakade i kompet. Vilket kan få mig att fundera; är det här fullvärdig musik, när det inte riktigt finns någon huvudstämma? Eller blir det lite som att lyssna på en pedagogisk kompskiva av Aebersold? Just i det här fallet är det kanske inte jazzimprovisation man saknar, snarare kanske en film, eller något annat som den här musiken kunde agera bakgrund till. Men jag tänker att man inte behöver vara så snäv, det är väl fint med musik som lämnar lite utrymme. Filmbilder kan man ju själv skapa i sitt huvud.
Det är genrebefriat på ett skönt sätt och ibland associerar jag till den sortens svårkategoriserad instrumentalmusik som Björn J:son Lindh höll på med. Eller för den delen Henrik Jansons skiva Livingroom från 1989 (minns någon den?). De pianobaserade låtarna får mig att tänka på Ketil Bjørnstad.
Som sagt, Sverrisson tar inte mycket plats och ibland känns det som att Ljunggren nästan lika gärna kunnat lägga basen själv, som han gjort med hela det digra instrumentariet i övrigt. Men islänningen har ett ganska eget sound, så man hör att han är där. Och ett någorlunda känt namn på omslaget och/eller lite sällskap i studion är fullt rimliga skäl att ha med honom.
Jag gillar verkligen det här, desto mer jag lyssnar. Vill man ha peaceful mood music med riktigt mycket substans så är detta ett hett tips.
Oscar Svenningsson
