Lundgren Music AB/The Orchard/Prisma (SOM)
Gustav Lundgren (g), Rasmus Sørensen (p), Pär-Ola Landin, Camil Arcarazo (b), Jorge Rossy (dr)
Gustav Lundgren har under året släppt två Coltrane-hyllningar, Echoes of Coltrane och Plays Coltrane. Det rör sig om (åtminstone delvis) samma låtar i samma arrangemang och med samma musiker på båda släppen, men den ena är inspelad live och den andra i studio.
Bandet består av danske pianisten Rasmus Sørensen, Pär-Ola Landin på bas samt stjärntrummisen Jorge Rossy. På en av liveplattans låtar är det Camil Arcarazo som spelar bas, men det framgår inte vilken.
Det ska sägas att det här är toppmusiker som behärskar idiomet till fullo. Alla spelar fingerfärdigt och flyhänt. Några särskilt djärva tolkningar av låtmaterialet är det dock inte, snarare följer herrarna ganska noggrant mallen för hur jazz ska vara. Det gör de i och för sig snyggt; det är intressanta solon, svängigt samspel och allt man kan begära. För min personliga del blir det dock lite för mycket ”vanlig” jazz, utan särskilt mycket överraskningar.
På live-varianten är det en påtaglig livekänsla, med publikljud och så vidare. Det är trevligt. Studioversionerna är det ganska bra drag i också, det ska inte förnekas.
Central Park West får en mjuk, lite Metheny-aktig prägel. Lazy Bird sticker ut lite eftersom den är på trio, utan piano. Hurra! Lite variation i ljudlandskapet! Moment’s Notice får vara i sjutakt, det är väl också lite festligt. Och på The Inch Worm distar gitarren lite lätt.
Jag nämnde för ett par recensioner sedan Jack Brothers 30 år gamla Coltrane-album Coltrane King, där man förhåller sig mycket mer vanvördigt till ursprungsmaterialet. Här är det mer Coltrane på (ungefär) Coltranes vis, och jag tycker att det blir tråkigare.
Oscar Svenningsson
