Publicerad 7 oktober 2026,

Hedvig Mollestad Weejuns: Bitches Blues

Rune Grammofon/Border

Hedvig Mollestad Thomassen (elg), Ståle Storløkken (org, synth), Ole Mofjell (dr). Insp. Oslo, 2026.

Bitches Blues är norska gitarristen och bandledaren Hedvig Mollestads andra skiva med trion Weejuns (en slangförkortning för norrmän) med Ståle Storløkken på orgel och synthesizer och Ole Mofjell på trummor.

Albumet vars titel är en direkt anspelning på Miles Davis banbrytande Bitches Brew består av sex nummer, med ett brett dynamikspektrum. Några spår är baserade kring fläskiga beats medan andra spår är mer lyriska och mjukt böljande.

Mollestads gitarrspel är som vanligt smakfullt, rikt på uttryck, nyanserat och väldigt personligt. Hennes fraseringar andas intensitet och idérikedom. Storløkken pendlar mellan intensitet och återhållsamhet i anslagen på synth och orgel, Mofjell skapar en osviklig grund med driven puls och distinkt finlir bakom trummorna.

Trots all den högljudda energi och otämjda intensitet i stil med King Crimson och  Mahavishnu som Weejuns frammanar på titelspåret och Dynamax är det överlag en terräng märkbart mindre rå och tuff än på Mollestads tidigare utgåvor. En mer eterisk stämning infinner sig på introspektiva och psykedeliskt färgade Limite och For a Moment I Thought I Could Hear You. Här framträder en mer nyanserad, krispig ton i Mollestads soundscapes, lite i stil med det Terje Rypdal skapade på sina tidiga soloalbum för ECM. 

Bitches Blues avslutas med det kontemplativa spåret Recollection of Sorrow — en indikator på att Mollestad rör sig lika fulländat i mer sparsmakade, återhållsamma territorium som i de explosiva spänningsfälten vi är vana att höra henne i.

Patrik Sandberg