Hoob/Border
Ossian Ward har i sin examenskonsert (Musikhögskolan Göteborg) sammanfört två världar, vilka sammantaget starkt signalerar dèjá vu. Snarlika, jazziga beats och sofistikerad hiphop som spelades frekvent på barer och nattklubbar under 90-talet.
För att ringa in HOME Collectives sound, som genomsyras av gemensamma grundackord men med låtar som bär en skiftande karaktär, lämpar det sig att droppa namn som hippa Robert Glasper, Guru’s Jazzmatazz, Fugees, triphop-scenen i Bristol samt svenska acidjazzabandet Vibe med Ulf Lindström.
Låt mig använda ett gångbart lokalt uttryck: HOME sprider en go känsla i kroppen och är en stilmässigt generös produktion med precis lagom fet bas och sköna klanger. Oftast i återhållet tempo, där varje låt kännetecknas av ett unikt groove.
Recognize It borde bli global hit. Titellåten med vokalisten Tora Runevad Kjellmer sammanfogar pigga solon, varav ett begåvat sådant av gitarristen Alexander Grönlund, tydligt influerad av Larry Carlton. I skymundan uträttar elbasisten Douglas Alin stordåd på Our Time, medan slagverkaren Ebba Wigren befinner sig i framkant i finalens svängfest. Ward-bröderna och pianisten Fabian Kallerdahl bildar ett mycket välfungerande nav. Greppet med vocoder framstår däremot som alltför mycket utanför boxen. Noterar en häpnadsväckande variation avseende hur texter förmedlas; allt material har skrivits av bröderna och producerats i samarbete med gästartisterna.
Innan man noga hunnit gå på upptäcktsfärd kan debutplattan förefalla förhållandevis ordinär, men vid närmare kontakt uppstår ett angenämt beroende av denna vidsynta form av neosoul. Extra plus för den förträffliga ljudbilden.
Mats Hallberg
