Kurt Rosenwinkel, Ystad Teater, Ystad Jazzfestival, 31 juli 2026
55-åriga gitarristen Kurt Rosenwinkel har med sin bredd varit en inflytelserik förebild för dagens unga generation gitarrister. Han har blivit lika identifierbar som Pat Metheny, Bill Frisell, John Scofield eller någon annan av de moderna jazzgitarrister han vanligtvis jämförs med.
Rosenwinkel spelade på festivalen 2012, nu var han tillbaka med en kvartett bestående av saxofonisten Seamus Blake, basisten Alex Claffy och batteristen Joe Peri. Kvartetten bjöd på en handful original samt några covers och rörde sig stilmässigt mellan spänstig bop, melodiös jazzfusion och rivig blues.
Rosenwinkel visade omedelbart upp sina solofärdigheter och graciösa frasering i tretaktaren Simple #2 där gitarristen bjöd på innovativt spel och smarta bluesiga powerackord. Ett mer sökande, luftigt sound träde fram i hans Shifting Design där han fick sin gitarr att ljuda likt Tal Farlows.
Den starkt profilerade gruppkemin förstärkte stämningen där framför allt saxofonisten Seamus Blake bjöd på infallsrika utvikningar djupt rotad i post-bop och avantgardetraditionen och blev en perfekt motvikt till Claffys mer resonanta basspel och Peris precisa trumspel.
Rosenwinkels fritänkande, energiska spel och flexibla frasering nådde toppen i slutskedet av konserten när bandet gav sig i kast med Charles Mingus Self Portrait in 3 Colors samt i en hårt svängande och racersnabb version av Joe Hendersons Serenity. Konserten mynnade ut i John Coltranes 26-2, en knixig komposition baserad på ackordföljden i Charlie Parkers Confirmation.
Skickligt smälte bandmedlemmarna samman det melodiska med det harmoniska i en helgjuten spelning inför en entusiastisk, relativt ung, publik på Ystads anrika teater.
Patrik Sandberg
