ACT/Naxos
Joachim Kühn (p), Jakob Bänsch (tp), Andrés Coll (marimba), Nils Kugelmann (b), Sebastian Wolfgruber (dr). Insp. Polyester Studio, Munich, augusti 2025.
Den tyska pianovirtuosen Joachim Kühn planerar inte att gå i pension. Trots sina 82 år fortsätter han regelbundet att spela in nya album, välfyllda med nya egna kompositioner. Utgångspunkten för nya albumet har varit att kombinera tre instrument och dess klanger: piano, marimba och trumpet. När materialet var klart återstod det att sätta ihop en ensemble kapabel att framföra dessa stycken. Med marimban var det inget problem. Kühn, som sedan många år varit bosatt på spanska Ibiza, lade för länge sedan märke till Andrés Coll – mycket skicklig 26-årig vibrafonist, född på samma ö. Att hitta rätt trumpetare blev lite mer problematiskt. Till slut föll valet på den 23-årige tyske trumpetaren Jakob Bänsch. De fick sällskap av två något äldre kollegor – kontrabasisten Nils Kugelmann och trummisen Sebastian Wolfgruber. Och så blev Young Lions komplett.
Uppgiften som Kühn gav de unga musikerna var svår. Å ena sidan var kompositionerna formellt mycket komplexa och tekniskt utmanande. Å andra sidan lämnade de gott om utrymme för fri improvisation, vilket i sin tur krävde att samspelet mellan alla bandmedlemmar måste hamna på allra högsta nivå. Young Lions uppfyllde båda dessa uppgifter på ett alldeles förträffligt sätt.
Sammanblandning av marimbans mörka klang med de kristallklara tonerna från Kühns piano och Bänchs trumpet visade sig vara ett briljant drag. Kühns musik har oftast legat på gränsen mellan jazz och konstmusik. Nya albumet är inget undantag. Every Day och Prof. Stief kännetecknas av vackra melodiska linjer och en utpräglad jazzig feeling, i vilka Bänchs trumpet frammanar Kenny Wheelers estetik. Medan Eliott Carter (tillägnad den modernistiska tonsättaren) och Attakee utgör en radikal motpol med dess invecklade teman och komplicerade harmonier som grund till hela kvintettens vilda improvisationer.
Kühn förfinar den moderna kvintettens språk genom att blanda olika musikgenrer utan att förlora jazzkontext. Och han gör det på ett fängslande sätt.
Marek Piechnat
