ACT/Naxos
Joel Lyssarides (p), Niklas Fernqvist (b), Rasmus Blixt (dr). Insp. i Ludwigsburg, 7-8 juli 2025.
Senast kunde Joel Lyssarides höras på Vision String Quartets In the Fields, en skiva som bland annat innebar några intressanta möten mellan Lyssarides improvisationer och den klassiska ensemblens strikt notbundna spel. Den klassiska musiken finns också med som en, om inte bärande så ändå tydlig, beståndsdel på Lyssarides nya trioskiva Late on Earth. Den knappt minutlånga Intermission är ett exempel, ett annat är Folie à Deux, där Lyssarides högerhand med obesvärad lätthet strör virtuosa tonkaskader omkring sig, som vore de hämtade från Debussy eller Chopin, medan vänsterhanden i lag med Niklas Fernqvists kontrabas spelar en unison figur.
Slående är Joel Lyssarides virtuositet, men lika slående är hur väl han hushållar med sin smått otroliga teknik; inga pianistiska cirkuskonster för sakens skull här. Men i Raqs Sharqi visar han sannerligen upp hela sitt tekniska register. Om Raqs Sharqi för tankarna till arabisk musik (titeln avser tydligen egyptisk magdans) kan man å andra sidan lätt ta Bortom bergen för en svensk folkmelodi som Lyssarides letat upp. Så är nu inte fallet, allt på skivan har han komponerat själv.
Som helhet är det expressivt – men med tydlig slagsida åt det lyriska och melodiösa. De handfast svängande numren är däremot få. Höjdpunkten för mig är titellåten, som är så vacker att den får själva tiden att stå still.
Jörgen Östberg
