Sagene
Kjetil Mulelid (p). Insp. Kunsthuset Kabuso, Øystese, juli 2025
Kjetil Mulelid är, med all rätt, ett djupt respekterat namn i samtida skandinavisk jazz. Den Oslobaserade pianisten och kompositören har tidigare otvunget kombinerat rollen som bandledare med insatser i konstellationerna Beigjja och Wako, samt – inte att förglömma – excellerat som solist.
Nu är han tillbaka som ensam och frisinnad musiker, på det sällsamt inbjudande och varierade albumet Piano, Unfolding. I likhet med den fem år gamla fullängdaren Piano är detta soloäventyr till brädden fyllt med finurliga färgningar, hastigt skiftande stämningar och oavlåtligt lockande tonföljder.
Inspelad i Kunsthuset Kabuso i Øystese – en lokal närmast mytomspunnen för sin akustik – är skivan en uppvisning i konsten att skapa närhet och transparens med hjälp av blott en flygel. Kjetil Mulelid är heller aldrig nära att gå i den fälla som stavas högtidlighet – därtill är han alltför musikaliskt nyfiken och rytmiskt böjlig.
Somt är svepande fantasifullt, stundom med en dramatisk udd (främst i Solskinnet och den majestätiska Glittertind), annat tassar försiktigt framåt i en skör och lyrisk form (The Poem), men det är helheten som är mest imponerande.
Den påtagliga rumskänslan, förtjänstfullt återgiven av Andreas Skår Winther, måste också nämnas: klangerna låter så precisa och infallen så sprudlande att jämförelser med storheter som Esbjörn Svensson och Keith Jarrett ofta ter sig helt motiverade.
Henrik Lång