Prophone/Naxos
Erik Palmberg (tp, flh), Joona Toivanen (p), Martin Sundström (b), Paul Svanberg (dr, perc) Insp. Nevo Studios, november 2024
Lexingtone har funnits på den svenska jazzscenen sedan 2017. Namnet anspelar på hemadressen för Blue Note Records, 767 Lexington Avenue, och ger också en fingervisning med hela handen om varifrån inspirationen till den egenkomponerade musiken kommer. Gruppens tredje album Hard Bop Tango hämtar alltså, liksom de tidigare, mycket av sin inspiration från 50- och 60-talens hard bop sådan den spelades av The Jazz Messengers eller Horace Silvers olika konstellationer. Men Lexingtone lämnar också hemadressens idiom och skapar frikostigt variation med utflykter i andra riktningar.
I inledande Snitch sätter trumpetaren Erik Palmberg och trumslagaren Paul Svanberg mycket distinkt hard bop-tonen. Alcanzar med latinamerikanska influenser följer – och så har det förväntade temat för albumet presenterats med en stor portion spelglädje. Men som på tidigare album gör Lexingtone avstickare från huvudspåret och visar sin musikaliska spännvidd bland annat med den vackra balladen Vid Korshamns bryggor. Erik Palmbergs flygelhorn ger här sin hyllning till den västkustska sommaren, inte utan skön nostalgi.
Därifrån kastas lyssnaren rakt in i ett argentinskt hak där en gaucho dansar Tango En Botas Demasiado Grandes (Tango i alltför stora stövlar). Titeln markeras med en tungfotad inledning. Pianisten Joona Toivanen har huvudrollen i Portrait in F, en skön kammarmusikalisk vilopunkt. I resterande spår, som Skylancer, med basisten Martin Sundström i en bärande roll, blandas utpräglad hard bop med latinamerikanska rytmer. Med Hard Bop Tango bjuder Lexingtone frikostigt och med smittande spelglädje på mycket hörvärd, tidlös jazz. Det är snyggt och uppfriskande.
Claes Åkesson
