HOOB Records/Border
Lina Nyberg (voc), Fredrik Ljungkvist (ts, bcl), Linnea Jonsson (tp), Josef Kallerdal (b), Peter Dannemo (dr). Insp. Dieselverkstaden, 13 maj 2026
Lina Nyberg rör sig i ett musiklandskap där hon både både stannar upp, tänker efter och utstrålar explosiv kraft. Och nog älskar hon det lyriska; vilket tas mästerligt upp av trumpeten som sjunger, viskar, nynnar i sordinen med Nyberg eftertänksamt tätt inpå. Omedelbar öronglädje! Det är genomgående en stor upplevelse att höra henne sjunga ihop med blåsarna. Och då menar jag inte då hon kompas men då de liksom tyr sig tätt intill varandra.
Ja, det finns nog ett drag av tröst, säkerhet, värme, längtan i dessa låtar, även om det aldrig sägs rakt ut.
Ett numera litet utdött ord är tillsammans – och på den här plattan tränger hon ihop det ordet till en massiv grupp på några ställen. Rösten och blåsarna knör sig ihop så tätt så tätt. Hör jag längtan, hör jag värme?
Lina Nyberg har en fin skör känsla för det lyriskt lite humoristiska också då hon liksom punktvis kastar in musik och ord i något som liknar jäkt – kan vara frustration och humor på samma gång; ungefär som hos poeten Sonja Åkesson. Underbart vardagsskrammel och alldagliga reflektioner som görs ja, som sagt, underbara. Och inte så lite på trots – ord och musik rycker ibland i varandra.
Musiken svarar på en längtan, tror jag, när den brister ut i lyckliga linjer av blåsarna; saxen är förstås en mäktig stämma rakt igenom. Tillsammans med trumpeten lyfter låtarna i alla de slingor som bara finns i den personligt väl förvaltade jazzen med sina långa rötter av både vrede och dröm.
Det här albumet är mer av kammarjazz, Nyberg lyfter bagatellen och lyckas hålla det mest storslagna i sina händer. Hela gruppen är rakt igenom en summa mästerligheter där alla får sticka ut och ta för sig.
Nybergs röst är så lätt igenkännlig också i det tystaste och hon behöver aldrig bli expressionistisk för att behålla intensiteten. Det är som en gammal vän som talar till en.
I mina öron ett klassiskt jazzalbum med många oväntade turer och lika många igenkänningar som gör lyssnaren lycklig.
Thomas Millroth
