HOOB Records
Lindha Kallerdahl (voc), Fabian Kallerdahl (keyb), Andreas Werliin (tr). Insp. Kungsten studios, Göteborg, 2025.
Om vi inte räknar den mer experimentella vokalskivan Allowed by Water från 2023 så är det sex år sedan Lindha Kallerdahls förra platta, Rainbow, som endast släpptes digitalt. Då fick vi personliga tolkningar av jazzstandards, ackompanjerade av Ingebrigt Håker Flaten på kontrabas och Andreas Werliin på trummor. Nu är kompositionerna egna, samme Andreas har fortfarande hand om slagverket men bastonerna hanteras av Fabian Kallerdahl på keyboard och piano. Jag tycker de här förändringarna är av godo – de gör musiken mer lättillgänglig, samtidigt som den paradoxalt nog blir mer intressant.
Jag ska erkänna att jag vid första lyssningen blev ganska trött – att det blivit mer tillgängligt innebär inte att det är muzak som gör sig bäst i bakgrunden; det här är en platta som kräver både tid och koncentration från lyssnaren. Vokal improvisation är en svår konst – extra mycket så på skiva – men Lindha Kallerdahl behärskar det till fullo. Titelspårets luftiga syntharpeggio är ett briljant intro som följs upp av Snake med ett lågmält, drivande groove som etsar sig fast. Här är röstimprovisationerna i de lugnare partierna tveklöst skruvade men håller sig på rätt sida gränsen till galenskap. Jag älskar basgången och trummorna i Bear What You’ve Become och Love is Born är bara så… snygg. Avslutande Slow Down har tveklöst allsångskvalitéer i en livesituation och sätter punkt på det där perfekta sättet – man borde bli arg eftersom man egentligen vill höra mer men är samtidigt glad och nöjd för att man fick vara med till slutet.
Det här är en platta som ger avkastning – har du inte möjlighet att investera din tid kan du hoppa över den. Det känns modernt och utmanande. Det är jazz, pop, improvisation och konstmusik samtidigt. Dessutom låter det förbannat bra – hög volym och bra ljudanläggning rekommenderas.
Örjan Furberg
