Edition
Mark Guiliana (dr, perc, keyb, elektronik, g, voc), Nicholas Semrad (keyb), Stu Brooks, Tim Lefebvre (elb), Gretchen Parlato, Marley Guiliana (voc). Insp. Los Angeles 2025
Trumslagaren och multiinstrumentalisten Mark Guilianas insteg på den internationella jazzscenen skedde via basisten Avishai Cohens grupp 2003. Parallellt började Guiliana på egen hand driva olika soloprojekt och varierande samarbeten med musiker utanför jazzens domäner. M`Shell Ndegéocello, Dhafer Youseff och Bobby McFerrin var några som Guiliana samverkade med i vad han kategoriserade som ”experimentell garagejazz”, där elektroniska inslag spelade en betydande roll. Pianisten Brad Mehldau, trumpetaren Dave Douglas och saxofonisten Donny McCaslin har varit återkommande samarbetspartners under de senaste åren.
Beat Music har varit samlingsnamn för flera av Guilianas projekt och han fick en grammis för plattan Beat Music! Beat Music! Beat Music! 2019. En oväntad men välförtjänt sådan, då skivan var en sammanhållen plattform att bygga vidare på i gränssnittet elektronica/jazz/avantrock.
Uppföljaren Beat 2.0 lever tyvärr inte upp till mina förväntningar. Guiliana har här starkt begränsat spelplanen med fokus på en mer statisk, enkel, repetitiv och retrofylld tv-spelsmusik med dess blippande och bloppande parat med svulstiga syntsjok. På de spår där ordlös sång inflikas närmar vi oss polerad muzak. Spåren är korta och koncisa med direktiva titlar som B.ang, P.lay, B.eat och M.ove och det hela blir i mina öron mest illustrativt och klichéartat utan någon utveckling eller djup. Men det är kanske det som är poängen för att kunna ta nästa explorativa steg. Mark Guiliana har i sina egna projekt sällan följt några förväntade, givna eller konventionella vägar.
Ulf Thelander