April Records
Mathias Heise (munspel), Danish Radio BB. Insp. DR Koncerthuset, Köpenhamn, 24 -25 februari 2025.
Efter flera års accelererande drogmissbruk som negativt påverkade hans saxofonspel tog John Coltrane ett avgörande beslut att sluta med droger och alkohol. På sitt viktiga album A Love Supreme från 1965 förklarade han att “1957 upplevde jag ett andligt uppvaknande som kom att leda mig till ett rikare, fullödigare och mer produktivt liv. Jag bad ödmjukt att få verktygen och privilegiet att göra andra glada genom musiken”.
Nu, mer än sextio år senare, har kromatiske munspelaren Mathias Heise gjort ett samarbete kring A Love Supreme med skickliga Danska Radions Big Band. Det han presenterar är inte bara en hyllning till Coltranes musikaliska milstolpe utan ett rejält bearbetande av saxofonistens material. Han har tagit dennes teman och improvisationer och byggt ut dessa till ett längre verk för storband. Verket har fyra delar, som Heise håller sig till men han lägger också till flera interludier och också en munspelskadens.
Första delen heter Acknowledgement, med det korta sjungna bluesriffet A Love Supreme. Här följer munspelaren Coltranes sätt att ta sig genom alla tonarterna (tänk Giant Steps) men han bygger också vidare på originalimprovisationerna och skriver in dem i storbandet. Andra delen, Resolution, har det mest sångbara temat. Här bjuds på ett längre gitarrsolo av Per Gade och Coltranes saxsolo har transkriberats och spelas av munspel och saxofoner på ett mycket imponerande vis.
Tredje delen, Pursuance, är den livligaste i verket och här bearbetas det korta temat och det bjuds på ett flertal improvisationer, bland annat en tenorduell mellan Hans Ulrik och svenske Karl-Martin Almqvist. Sviten avslutas med Psalm, som Heise skriver ihop med balladen Alabama, som Coltrane skrev som en hyllning till offren för bombningen i en kyrka i Birmingham 1963. Det utvecklar sig till en gripande upplevelse med Heises munspel i centrum. Förutom Heise som är flitig solist och visar på mycket gott harmoniskt tänkande, så bjuds också på ett flertal solon av storbandets medlemmar.
Albumet är en solklar hyllning till Coltranes grundmaterial men också en tydlig musikalisk bearbetning och utbyggnad som blir väldigt lyckad. Att bygga verket kring trumslagaren känns naturligt och också som en hyllning till Elvin Jones, som spelade på originalinspelningen.
Lars Sjögren
