ECM/Naxos
Mick Goodrick (g), Fred Hersch (p). Insp. New York, augusti 1988
Jag inbillade mig att ECM återutgivit denna inspelning efter 38 år för att den är smått unik. Men till min överraskning verkar den aldrig tidigare ha getts ut, så verkligen dags att den letats fram ur gömmorna.
Här fann två goda improvisatörer varandra för första och enda gången i en inspelning. Det kan inte göras om, för Mick Goodrick gick bort i november förra året. Han var en mycket innovativ och personlig gitarrist och lämnade lite av ett musikaliskt arv efter sig. Exempelvis var han mentor för Pat Matheny när det begav sig.
Den energiske Fred Hersch har ett cv utöver det vanliga, innehållande mer än sjuttio skivinspelningar i eget namn. Därtill ett flertal där han är medmusikant. Till detta kan läggas alla hans konserter, kompositioner och utmärkelser. I Goodrick fick han en gelike som i hög grad trivdes i duo grundad på improvisation. Deras solon sammanflätades med varandra, vilket förutsatte att de var de goda lyssnare.
Repertoaren består av egna kompositioner såväl som några kända skrivna av utomstående. Albumet har fått sitt namn efter ett bidrag från Goodrick. Den lyriska Heartsong av Hersch återkommer man gärna till. Några utomståendes kompositioner är kända nog att kallas standards. De finns med i lyriska versioner, som Steve Swallows Falling Grace och Mal Waldrons Soul Eyes, den senare mest känd från John Coltranes album med samma namn.
P-O Larsson