ACT/Naxos
Nils Landgren (tb, voc), Magnus Lindgren (ts, fl, arr), Lars Danielsson (b), Wolfgang Haffner (dr), Michael Wollny (p), China Moses (voc), Berlinfilharmonikerna. Insp. Berliner Philharmonie, 5 maj 2026
I samband med Nils Landgrens 70-årsdag i februari släppte ACT livealbumet Love of My Life, en inspelning där Landgren jobbade ihop med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Vince Mendoza. Nu släpps ytterligare ett album för att fira Landgren, inspelat live på Berlin Philharmonic.
Upprinnelsen till konserten var att ACT:s grundare Siggi Loch undrade om Landgren kunde tänka sig att producera en hyllningskonsert till sin bortgångne spelkamrat, kompositören och keyboardisten Joe Sample. Landgren tände på idén och valde tillsammans med Loch ut ett antal låtar man förknippar med Sample och hans grupp Crusaders.
Förutom huvudpersonen på sång och trombon medverkar bleckblåsarna i Berlinfilharmonikerna, saxofonisten och flöjtisten Magnus Lindgren, basisten Lars Danielsson, batteristen Wolfgang Haffner, pianisten Michael Wollny och sångerskan China Moses. Lindgren står även för samtliga arrangemang.
Sångerskan China Moses känns som klippt och skuren för uppdraget. Hennes kraftfulla men samtidigt skönt avspända röst och känslomässiga djup ligger nära Randy Crawfords och fungerar särskilt väl i souljazznummer som One Day I’ll Fly Away och megahiten Streetlife. Haffner och Danielsson är ömsom pådrivande, ömsom stödjande.
Musiken befinner sig oftast inom givna harmonilagar, bara stundtals halkar den iväg mot oväntade, friare domäner, som när Wollny och Danielsson duellerar i nervigt samspel på Don´t Take Your Love To Hollywood då Wollnys oväntade, kraftfulla ackord ger musiken en mer obunden färgning.
Mot slutet höjs tempot ytterligare när ensemblen tar sig an Chaka Khan-dängan Ain’t Nobody då Ida Sand, Cæcilie Norby, Viktoria Tolstoy, Johan Norberg och Jessica Pilnäs ansluter på kör. Här tar Lindgren och Landgren ordentlig sats och levererar varsina idérika och eldiga solon.
Landgren förvandlar inte Samples kompositioner till något helt nytt utan skapar rutinerat och snillrikt utrymmen där orkestern och musikerna verkligen möts och kan interagera med varandra.
Landgren tänjer på gränserna fullt ut när han i slutnumret ensam improviserar runt Ack Värmeland, du sköna (här döpt till Good Night Berlin) och får utrymme att visa fina prov på sin storhet som trombonist.
Patrik Sandberg