Outerdisk
Nils Wohlrabe (g elektronik), Karin Johansson (p), Hasse Westling (b), Insp. Göteborg, 2025.
Musiken lägger sig i stämmor lager på lager och slår som vågor mot lyssnarens öron. Det finns märkligt nog både stillhet och energiska rytmiska återkommande rörelser. Figurer upprepas, speglar sig och rör sig fritt framåt.
Ungefär så är mitt första intryck – det liknar de tillfällen jag lyssnat för första gången på Steve Reich eller LaMonte Young. Men här är det så att säga lite jazzigare. Pianot skiftar hela tiden från upprepandets energi till böljande rörelser. Samma förstås med de andra instrumenten. Gitarren har en given roll med ackord som löses upp och leder vidare, basen som stöttar och stöter på varje tema, vilket således är Sonic Waves, här varierad i fem låtar. Detaljer känns igen från den ena till den andra, men musikerna liksom löser upp de tätaste banden för att släppa fram skimrande figurer. Detta är för mig musik som vill skildra ljuset.
Detaljer, skalor, rytmer kan kännas som funna i jazzens skafferi men de bearbetas, löses upp och spelas i sammanhållna flöden som aldrig verkar ha något slut. Ett ständigt ad infinitum i varje stycke. Det svänger eftersom musiken i all sin klangliga och rytmiska sammansatthet i upprepningens tecken håller lyssnare mycket hårt intill sig.
Thomas Millroth
