Intakt Records
Stephan Crump (b), Darius Jones (as), Eric McPherson (dr). Insp. New York, 25 januari 2025.
Jim Black (dr), Asger Nissen (as), Julius Gawik (ts); Felix Henkelhausen (b). Insp. Berlin, 1 – 2 december 2024.
Intakt Records, baserat i Zürich, har i snart fyra decennier fångat, givit ut och varit en stabil och kontinuerlig partner för improvisations- och avantgardejazz i relativt bred bemärkelse med närmare 450 utgåvor så här långt.
Otherlands Trio är en relativt ny konstellation där basisten Stephan Crump och trumslagaren Eric McPherson slagit sig samman med altsaxofonisten Darius Jones, en flersidig musiker som är väletablerad på New Yorks frijazzscen. Jones har en spelstil som påminner både om Dewey Redman och Fred Anderson. Han har ett distinkt, kraftfullt och ihärdigt anslag. Oftast med ett starkt rytmiskt accelerande där altsaxens mer intensiva möjligheter, jämfört med en tenorsax, ger starka kontraster i de högre registren. Det är framförallt på de två kvartslånga spåren, Metamorpheme respektive Imago – vilka inleder och avslutar Star Mountain – som Jones bredd och djup som improvisatör får blomma ut. Crumps innovativa och komplexa basslingor, han är bl.a skolad i Vijay Iyers grupper, skapar en hög densitet och kompletterat av McPhersons polyrytmiska slagverk blir det samtidigt rörligt i flera led. Ytterst koncentrat blir i den korta Lateral Line, en programatisk titel där man spelar parallellt och rör sig i djupled. Mer lösligt och fritt blir det i de tre övriga kollektiva improvisationerna. Diadromous hålls samman horisontellt med repetitiva mönster. Den korta Instared är ett atonalt stycke där Jones altsax ligger på bristningsgränsen och bas och trummor möter upp med en dov puls. Improvisationerna är öppna där både det kollektiva och det enskilda lyfts fram i en väl avvägd balans.
Balans gäller också som epitet för trumslagaren Jim Blacks grupp The Schrimps, men också i hög grad kontroll och målfokus. Black har – förutom i olika former av jazz t.ex ett långvarigt samarbete med Tim Berne i dennes olika grupper – också rört sig i den alternativa rocken och elektronikan bl.a tillsammans med Laurie Anderson ochh Nels Cline. Här det full fart framåt utan skygglappar med två ytterst drivande och matiga saxofonister. Blacks trummor har ett påtagligt markerande backbeat med en klar riktning där tempot stadigt ligger mot rött även när takten varieras. Växelverkan mellan Asger Nissens altsax och Julius Gawiks tenorsax ger ett fullödigt ensembletryck på storbandsmanér, samtigt som båda ges rejält svängrum i sina solinsatser. Merparten av de tio spåren – allt komponerat av Black – håller högt tempo men det finns vilopunkter, som den modalt färgade balladen Ok Yrself och den valsaktiga, rofyllda Only Sleep. Skivan avslutas med en pepprig bas och trum-duell, Extra Acid, där Felix Henkelhausens genomgående innovativa bas sätter punkt. Som en extra bonus har Jim Black skrivet texter till sina ”sånger” och uppmanar lyssnaren att ”sjunga med”. Prova det den som kan!
Ulf Thelander
