Prophone/Naxos
Peter Asplund (trp, flh), Emmalisa Hallander (voc), Lars Jansson (p), Hans Andersson (b), Johan Ramsay Löfcrantz (dr). Insp. Milk Studio, 2026
Trumpetaren Peter Asplund tycker om vackra melodier och han har svarat för ett stort antal genom åren, bland annat på det rosade albumet All My Septembers. Med viss stolthet kan han tala om ”my own standards” vid sidan av de amerikanska standards han ofta återvänder till. Nu fogar han till sina egna standards ytterligare åtta på albumet In One Breath tillsammans med sångerskan Emmalisa Hallander och sin grupp Aspiration, med Lars Jansson på pianopallen.
Som instrumentalist förenar Peter Asplund jazztrumpetarens intensitet och glöd med en svalare, närmast preciöst vårdad ton som för tankarna till den klassiska orkestermusikern. I samarbetet med Lars Jansson finner han en själsfrände i att bredda det traditionella jazzidiomet och ge musiken en ton av lyriskt vemod. Och sångerskan Emmalisa Hallander passar kongenialt in här. Hon läser in och gestaltar träffsäkert sångtexternas kärlekstema, som tycks mig pendla mellan undran och uppvaknande förvissning. Men också omedelbar bekräftelse, som i It Only Took One Look. Dave Castle och Lotta Asplund svarar för texterna.
Genomgående bjuder detta Peter Asplunds elfte album på ett lysande musicerande. Melodierna får ta stort utrymme, inte bara med Emmalisa Hallanders sång, utan också med improvisationer där melodin i lätt förklädnad snart känns igen. Påfallande är att musiken, trots kvartettformatet, får en orkestral bredd; storslagen men inte pretentiös. Kanske är det Emmalisa Hallanders ordlösa sång, oftast i samklang med trumpeten, som bidrar till intrycket.
Naturligtvis bjuds det på vackra enskildheter – moments musicaux. Lars Jansson ger med sitt lätta anslag mycket vackert understöd till Emmalisa Hallander i I Knew It Somehow innan den sordinerade trumpeten med lyriskt vemod bekräftar textens melankoli. Albumets enda upptempolåt, I Still Don’ Know, har en kraftfull dynamik i samspelet mellan bas och trummor. Johan Ramsy Löfcrantz omisskännliga intensitet bakom trummorna ges fritt utrymme här. In One Breath har en melodi som omedelbart fastnar. Här glöder det extra i Asplunds trumpet innan Lars Jansson i sitt solo för tillbaka musiken till en dröjande eftertänksamhet, ett återkommande tema här för text och musik i samklang.
In One Breath är ett album som utmärks inte bara av skön musik utan också av stark stringens. Här är allt väl genomtänkt och sammanhållet, textmässigt och musikaliskt.
Claes Åkesson
