Resonansium Records
Kajsa Zabzine (fl, altfl), Astrid Le Clercq (cl, bcl), Victoria Stjerna (vi), Jessie Langhard (cello), Magdalena Meitzner (perc), Joakim Milder (ts, ss), Britta Virves (p), Christian Spering (b), Peter Danemo (dr). Insp. Stockholm, 2 oktober 2019.
Not: i den tryckta tidningen recenserades tre skivor i samma text – här återges hela texten på de tre skivorna separat.
Peter Danemo är en efterfrågad trummis, som parallellt alltid drivit egna projekt – Meloscope och Peter Danemo Kapell till exempel. Och förstås LED, gruppen för vilken Danemo arrangerade Led Zeppelin-låtar; han är ju som bekant också en skicklig arrangör och kompositör – därtill lektor i jazzkomposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Den redan omfattande diskografin har nu utökats med ytterligare tre skivor. Var för sig speglar de Danemos mångsidighet. Skivan Vägen är inspelad redan 2009. Här är det trioformatet som gäller, ett möte med två musiker som Danemo aldrig tidigare hade spelat med, pianisten Klas Nevrin och basisten Pär-Ola Landin. Allt är helt fritt improviserat och skapat i stunden. Improvisationerna är påfallande koncentrerade och aldrig riktningslösa. De sträcker sig från det lågmält eftertänksamma – där associationerna till ECM ligger nära till hands – till det mera expansiva och extroverta med inte minst inspirerat spel av Nevrin. Vägen är en skiva som växer för varje lyssning.
Resonansium är däremot en storbandsskiva. 2015 verkade Peter Danemo som gästkompositör för Norrbotten Big Band, vilket resulterade i skivan Hedvigsnäs, utgiven på Prophone året därpå. På Resonansium kan man höra fyra verk som inte fick plats på Hedvigsnäs. Slående är hur befriade Danemos kompositioner är från storbandsjazzens alla klichéer – allra mest så i det längre stycket Ember, som inleds med ett rytmiskt upplöst stämningsmåleri, där orkesterns klang möter liveelektronik. Dan Johanssons inpass på eltrumpet här påminner om hur George Russell under senare år lät sina kompositioner färgas av Palle Mikkelborgs elförstärkta trumpet. Även om skivan rymmer fina insatser av starka solister som Robert Nordmark, Håkan Broström och Adam Forkelid är kärnan här ändå Danemos ambitiöst komponerade musik för storbandet.
Tyngst vägande av de tre skivorna tycker jag ändå är Gläntan. Danemo har här skrivit för en ensemble med både jazzmusiker och klassiskt skolade musiker. Kombinationen cello, violin, flöjt och klarinett ger kompositionerna en ofta skir och klangligt vacker karaktär. Med något undantag är musiken lyrisk och lågmält hållen. I jämförelse med storbandsskivan sätter solisterna här tydligare sin prägel på musiken och fördjupar den med känsligt spel. Det gäller pianisten Britta Virves och det gäller förstås också Joakim Milder. Han slösar aldrig med tonerna, överarbetar aldrig sina solon. Och så har han förstås en utpräglat vacker ton på både tenor- och sopransaxofonen.
Ödets nyck har gjort att trumpetaren Ulf Adåker parallellt i tid släppt skivan Odyssey of Karib. Den är ett lyckat exempel på s k third stream. Även Gläntan rör sig i gränslandet mellan jazz och klassikt, och även den är mycket hörvärd.
Jörgen Östberg
