Smot Records
Roger Svedberg (vib), Östgötabandet. Insp. live Cresendo, Norrköping, 2025.
Titeln är en dubbeltydighet. Pit betyder ju orkesterdike och det är där, med Kungliga Hovkapellet, som Svedberg fått höra hela operalitteraturen när han som slagverkare suttit och räknat takter i väntan på att göra sin insats. Jag förmodar att han också anspelar på The Beach Boys album Pet Sounds.
Detta är ett mycket ambitiöst projekt och materialet som används som grund för improvisation är mycket gediget. Den som är ansvarig för musikarrangemangen, och även till texterna som recitatören och operasångaren Jeremy Carpenter läser, är slagverkaren och vibrafonisten Roger Svedberg.
Den klassiska musikens betydelse för jazzmusiken är naturligtvis stor. De flesta jazzpianister börjar sin bana med att spela klassisk pianolitteratur. Bill Evans, till exempel, hade sina rötter i Chopin, Liszt, Rachmaninov med flera. Debussy och Ravel är viktiga, vilket ju tydligt märks i Gershwins musik. På den här skivan är det till stor del Richard Wagner som påverkat, vilket är naturligt för en musiker som har spelat igenom den store tyskens operor, som Tannhäuser, Tristan och Isolde samt Lohengrin. Wagners harmonik är mycket kromatisk, vilket innebär att han relativt snabbt kan ta sig till en ny tonart. Det är vackra teman och fascinerande harmonik.
Vi får också ta del av en belysning av Wagner som människa, i form av en dikt som Svedberg skrivit. Wagner var ju en kraftigt omoralisk person, som inte drog sig för att ha affärer med sina närmaste musikerkollegor. Han var en tydlig antisemit och skrev till och med ett verk som Hitler och hans ideologer tog del av, Das Judentum in der Musik, där han skrev ner sina musikaliska kollegor Mendelssohn och Meyerbeer, samtidigt som han inte drog sig för att ta maximal nytta av till exempel den judiske dirigenten Hermann Levi.
I början av albumet, som förresten är inspelat live på en jazzklubb i Norrköping, blir det ganska långa presentationer av temana, ja ibland hela sektioner av melodierna. Det tar helt enkelt lite för lång tid till att det blir dags att improvisera. Vilket är lite synd, då Östgötabandet besitter minst två improvisatörer av hög klass, saxofonisterna Hans Åkesson och Henrik Westerberg. Den sistnämnde var ny för mig och det var en fräsch bekantskap, gärna mer tenorsax ifrån Westerberg, tack. En av uppgifterna som Svedberg har tagit på sig är att denna operamusik ska nå ut till folk i ett bredare lager genom att presentera den i en annan musikalisk form. Detta tycker jag han lyckas med, men gärna mer improvisation!
Lars Sjögren
