Jazzland
Bugge Wesseltoft (p, keyb, elektronik), Magnus Öström (dr), Dan Berglund (b). Insp. Village Recording Studio, Köpenhamn, 18-21 January 2026
Sedan debuten Reflections and Odysseys (2019) har Bugge Wesseltoft, Dan Berglund och Magnus Öström byggt ett egenartat, expanderande musikaliskt universum.
Nu återvänder trion med sitt fjärde studioalbum, Today May Be Tomorrow. Precis som på sina tidigare utflykter blandar trion smakfullt jazzharmonik med konstmusik, minimalism, filmmusik, progressiv rock och psykedeliska element. Allt med en dramatisk underton i ett växelbruk mellan akustiska och elektroniska ljudlandskap.
De detaljrika låtarna inleds ofta i en kontemplativ stämning – mot en fond av skandinaviska folkmusikinfluenser – innan de gradvis växer och slutligen landar i en själfullt lyrisk melankoli. Musiken växlar mellan atmosfäriska, filmiska partier och mer elastiska energiutbrott. Titelspåret antyder ovisshet, övergång och nuets säregna elasticitet; dagen idag kan redan rymma morgondagen, samtidigt som gårdagen kan återvända i förändrad form.
Alla bandmedlemmar delar demokratiskt på låtskrivandet. Låtarna är komplexa och intrikata men ändå öppet inbjudande. Varje medlem i bandet bygger musiken från enkla segment: Wesseltofts mjuka pianofigurer utvecklas till ett kraftfullt, monumentalt pianosolo, Öströms repetitiva och uppfinningsrika trummönster blir alltmer komplexa längre in i låtarna och Berglunds själfulla basspel präglas av värme, driv och stringens, både när han spelar med och utan stråke. På de spår Wesseltoft nyttjar olika elektroniska klaviaturer framträder en råare och tyngre kant.
Jämfört med de tidigare albumen är stämningen här överlag något lugnare, även om de pulserande unisona riffen, de ambienta ljudlagren och de dovt ruvande rytmerna ligger som ett latent filter över låtarna. Inledande konstmusikaliskt och dissonant färgade titelspåret, skrivet av Öström, böljar fram och tillbaka och känns komponerad i stunden. Trixiga, udda takter avlöser varandra men fogas samman rutinerat. Wesseltofts klangrika Nightfall rör sig från kännbar Jan Johansson-estetik till groovig dubreggae. Berglunds Undercover Lover, ett av skivans mer ösiga spår balanserar på gränsen till ohämmad disharmoni men behåller samtidigt det drivande svänget. Det sakrala blir framträdande i den gospelmättade och psalmlika Here Now tack vare Berglunds fylliga soloparti på stråke, högt upp i instrumentets register. Albumet avslutas med Öströms molldränkta The Goodbye Song med en lyrisk, klangfull melodi och drivande, lätt släpande rytm.
Även om man på Today May Be Tomorrow inte finner alster som sticker ut i stil med äldre pärlor som Pitter Patter och The Life and Death of Hugo Drax så dras man lätt in i Rymdens säregna och vitala musikbygge.
Patrik Sandberg
