Tengtones
Stella Gustin (voc), Elias Larsson (p), Tomas Sjödell (b), Albin Eklund (dr). Insp. Atlantis, Stockholm.
Stella Gustin albumdebuterar med, som så många andra vokalister, ett gäng tolkningar av jazzens gamla standardlåtar, klokt nog inte de vanligast förekommande. Kompad av ett ungt och relativt oetablerat gäng bjuds det konventionella och habila tolkningar utan några, som det verkar, ambitioner att skruva till de här snygga, tidlösa låtarna på ett mer personligt sätt.
Stella Gustin sjunger bra och kompet flyter på, men det räcker inte. Den här repertoaren har ett järngrepp om sångare och instrumentalister och det finns så många som gör det så snyggt att kraven kan bli orimligt högt ställda. Bäst lyckas Gustin och gänget med Barbra Streisand-klassikern People i ett svängigt jazzigt arrangemang, det är bara här jag hör ett ett lite mer eget anslag. Det kan verka gnetigt i överkant men jag stör mig på Gustins engelska uttal. Jag kan inte riktigt peka på vad som är fel men det låter lite konstigt. Inte heller hittar jag något solo som sticker ut, vare sig från bandet eller gästande Nils Landgren i den bluesiga Girl Talk. Mina invändningar till trots tror och hoppas jag på att det blir riktigt bra nästa gång. Det är ju inte alltid som alla bitar faller på plats första gången.
Dan Backman
