TengTones
Fredrik Norén, Karl Olandersson, Erik Tengholm, Magnus Broo (tp, flh), Peter Dahlgren, Karin Hammar, Hannes Junestav (tb), Anders Wiborg (btb), Johan Hörlén, Fredrik Kronkvist, Karl-Magnus Almqvist, Robert Nordmark, Fredrik Lindborg (ts, bs,as, fl, cl), Daniel Tilling (p), Martin Sjöstedt (b), Adam Ross (dr). Insp. Fasching, Stockholm, 30 september 2024
Till det intressantaste i svensk jazz just nu hör de större ensembler som söker sig utanför den renodlade storbandsjazzens domäner. Mattias Risbergs Mining XL och Martin Küchens Angles 9 är två lysande exempel på det. Men det förringar på inget sätt värdet av dem som i stället valt att tydligare verka inom jazztraditionen. Musealt och obsolet tycker en del, har jag märkt. Själv kan jag omöjligt förstå det, särskilt när det gäller ett storband av Stockholm Jazz Orchestras kaliber.
Orkestern, som leds av Fredrik Norén, fyllde 40 förra året. Det firades med en två veckor lång turné med bl a en konsert på Fasching, varifrån musiken på den nya TengTones-skivan är hämtad. De fyrtio åren sammanfattas här med diverse nedslag i SJO:s historia. En del av arrangemangen har orkesterns medlemmar skrivit – Martin Sjöstedt har bl a arrat Donna Lee, medan Håkan Broström tagit sig an Coltranes Impressions. Den svänger det för övrigt något alldeles vådligt om. Men störst utrymme får några av de utländska arrangörer som orkestern samarbetat med, imponerande namn som Bob Brookmeyer, Jim McNeely och Mike Abene. För att inte tala om Bill Holman. Holmans eleganta arrangemang av You Go To My Head ger säkert inte bara mig associationer till de underbara saker han skrev för Gerry Mulligans Concert Jazz Band för mer än 60 år sedan. Oemotståndlig är också Bob Mintzers Latin Dance, ett stycke som varken ger lyssnaren eller orkesterns musiker möjlighet till andhämtning, full av infall och oväntade vändningar som den är.
Solistiskt kan få storband jämföras med SJO – här sitter ju toppsolister bokstavligen på rad, alla med egna profilerade karriärer. Några av dem är dessutom stöttepelare i andra storband – Johan Hörlén spelar sedan länge i tyska WDR Big Band, medan Karl-Martin Almqvist är en av huvudsolisterna i Danska Radions Storband.
Drivna arrangemang och inspirerade solon gör detta till en mycket hörvärd inspelning, som också lyckats fånga stämningen (och den är hög!) på jazzklubben. Det enda jag saknar är en fyllig albumtext som redogör för orkesterns långa historia, projekten man drivit och arrangörerna man samarbetat med.
Jörgen Östberg
