Jan Lundgren, Rosario Guilano, Roberto Gatto, Hans Backenroth, Ystad Teater, Ystad Jazz Festival, 1 Augusti 2026
Festivalens konstnärlige ledare, pianisten Jan Lundgren, och basisten Hans Backenroth hördes i en nybildad bandformation i ett samarbete med två prominenta italienska musiker, saxofonisten Rosario Giuliani och trumslagaren Roberto Gatto. Kvartetten bjöd på ett program med tonvikt på den italienska filmmusiken, med alster av Ennio Morricone och Nino Rota samt en knippe originalkompositioner.
Att Lundgren och Backenroth samarbetat i flera olika ensembler och sammanhang under många år hörs, deras samspel är närmast symbiotiskt. Båda har den där inbyggda förmågan att svänga kraftigt med några få toner och lyckas få musiken att växa organiskt.
Överraskande är att det går att spåra lite av Arne Domnérus tonflöden i Giulianis altsaxspel, fast med en mer ettrig sydeuropeisk touch. Detta exemplifieras särskilt i hans egna alster Hidden Force of Love och kvartettens eleganta version av Ack Värmeland, du sköna.
Stundtals stegras tempot, som under ensemblens coola tagning på temat till Gudfadern. Här var uttrycket friare och tonen något mer oborstad, vilket man gärna hade hört mer av.
Varmare medelhavsbris formas åter när kvartetten framför läckra versioner av temat från Fellinis La Strada och La Dolce Vita och faller i snillrik samklang. Lundgrens snygga original, balladen Never Too Late, framförs mer rofyllt men ändå med stor lekfullhet.
Den rytmiska elasticiteten och den starka gruppkemin förstärker ytterligare den redan intima stämningen när kvartetten ger Duke Ellingtons Harlem Nocturne en ny twist med en catchy melodislinga som de får att låta mer Morricone än Ellington.
Kort och gott en storstilad tribut till den långlivade italienska filmmusiken som går hem hos undertecknad och den mångtaliga publiken.
Patrik Sandberg
