Prophone/Naxos
Svante Söderqvist (b, cello, vo), Tuulikki Bartosik (acc, electronics), Adam Forkelid (p, keyb), Calle Rasmusson (dr, perc). Insp. Stockholm 2-5 mars 2025.
Med Tuulikki Bartosik har Svante Söderqvists trio blivit till kvartett under namnet The Rocket. Bartosiks ackordeon får inte minst det sångbara i Söderqvists musik att framstå än tydligare.
Hans kompositioner har ett direkt tilltal med melodier som fäster, samtidigt som de är komplexa till sin uppbyggnad. Och även om musiken kan tyckas ha ett ljust anslag – Waltz For the Jazzy People, till exempel, förmedlar en sommarlätt stämning – finns det samtidigt något vemodsfyllt, stundom också sorgset, över musiken. Det är den dubbelheten som gör Söderqvists musik så levande.
Kompositionerna är faktiskt så utvecklade att de skulle stå sig väl också utan improvisationer. Detta sagt utan att förringa de solistiska insatserna – vem kan till exempel annat än imponeras av Adam Forkelid när han brer ut sig i Another Autumn (In the Light of Madness). Improvisationerna ger ju förstås musiken en extra dimension, men de fullbordar inte styckena, som verkligen står stadigt på egna ben.
Svante Söderqvist anger själv som viktig influens den folkmusik som han vuxit upp med i Hälsingland. En annan är den klassiska musiken; som mest uppenbart blir det i Ödets symfoni, som har lite av Schuberts kammarmusik över sig (eller varför inte av Beethoven, något som ju låttiteln anspelar på). Men mina associationer går ibland också till Astor Piazzolla, vars hetsigare kompositioner alltid brukar innehålla ett hjärtskärande vackert parti. Så är det också i The Film, skivans inledande spår, i vilket Söderqvist låter musiken sakta ner en stund och Bartosiks ackordeon gripa tag i lyssnaren med svällande känslosamt spel.
Jörgen Östberg
