Imogena/Naxos
Björn Cedergren (cl, bcl, ts), Stina Jansson (vi, voc), Emma Augustsson, My Hellgren (cello), Bror Gunnar Jansson (g, voc), Kjell Jansson (b), Anders Kjellberg (dr).Insp. live, Stenhammarsalen, Göteborgs Konserthus, 28 november 2022 och Studio Klangverket, 19 maj 2025.
Göteborgsbasisten och kompositören Kjell Jansson har haft en central roll på den västliga jazzscenen sedan 70-talet. På denna skiva har trion Jansson, träblåsaren Björn Cedergren och trumslagaren Anders Kjellberg -även han en välkänd göteborgsprofil – fått förstärkning av stråkarna Stina Jansson, Emma Augustsson och My Hellgren samt gitarristen Bror Gunnar Jansson, som liksom Stina Jansson även hörs på sång.
Kjell Jansson har komponerat all musik, där stråkarna starkt bidrar till inramningen. Det är en slags kammarjazz med skiftande emotionella stämningslägen, mörkt och ljust, där texterna bidrar till att bära fram ”budskapet”.
Över den inledande Introduction vilar något mörkt och oroväckande. Jazzigare blir det i den efterföljande stillsamma Crossover. Cedergren inleder på tenorsax följt av maffigt basspel av Jansson. I det längsta och inledningsvis dramatiska stycket Whale vocalization – Ljug mig en saga – I mörkret, med sång av Bror Gunnar Jansson och Stina Jansson, till text av Nils Ferlin, citeras ett tema ur Stravinskys Våroffer. Ett gripande stycke, ett av mina favoriter på skivan, med starkt och expressivt spel av Cedergren på tenorsax och klarinett, efterföljt av Stina Janssons fiol och Emma Augustssons cello. Magiskt!
Vit som svart för tankarna till Lars Gullin, även den textsatt, där stråkarna gör sitt till. I Stop it växer dramatiken, stökigt saxspel mot stråkar och mästerligt basspel av Jansson. Vackert blir det i Endless där My Hellgren får inleda och med Cedergren på basklarinett. Här med text på engelska. Loose med bara trion blir till en fin avslutning.
Det här en lyrisk musik som målar upp bilder i det inre. Musik som griper tag i mig och som inger hopp i en ganska dyster tid.
Roger Bergner
