Changes
Tomas Janzon (g), Nedra Wheeler (b), Tony Austin (dr), Chuck McPherson (dr). Insp. Studio Nosound, Pasadena, aug-dec 2025.
Gitarristen Tomas Janzon bor sedan länge i USA, och där är detta album inspelat. Genremässigt vet jag inte riktigt vad man ska kalla det. Post-bop kanske, det täcker väl in lite allt möjligt.
Janzons gitarrspel är ibland försiktigt; trevande, sökande. Ibland önskar jag att han följde med lite mer när intensiteten är på väg upp. När det känns som att det är läge att ta i och gasa händer det att han backar.
Vad gäller ljudbild och produktion har jag några små funderingar. Ibland låter det konstigt; det knäpper till vid något tillfälle, basen distar vid något annat. Gitarren har ganska mycket efterklang medan trummor och bas låter som att de är inklämda i en skrubb. Enligt Janzon själv är inspelnings- och mixningsteknikern Nolan Shaheed genial, så det som retar mig kan ju vara finesser jag inte begriper mig på.
Om sommaren sköna, här kallad To Summer, utgör en variation i ljudbilden, med nylonsträngad akustisk gitarr. Dock med ett lite burkigt sound och extra stor efterklang. Säkert också en finess, men kontrasten gentemot övriga instrument, alltjämt kvar i sin skrubb, blir i största laget.
Kompet består av Janzons mångåriga vapendragare Nedra Wheeler på bas, samt två olika trumslagare, Tony Austin och Chuck McPherson. Den förstnämnda har ett stabilare sväng men Wheeler har ett par fina soloinsatser, särskilt i bluesiga Did I Say. Det utgör en höjdpunkt på skivan.
De två sista numren gör mig åter konfunderad. Näst sist kommer en låt tillbaka, visserligen med en annan trumslagare men i en likartad version. Lite konstigt. Allra sist kommer en liveupptagning från vad som låter som en kyrkolokal. Stor akustik och ganska primitivt inspelat. Det låter dokumentärt, som en halvbra bootleg. Och det kan det ju få göra, men det känns lite apart. Allting avslutas med en stark applåd som abrupt fejdas ut. En petitess kanske, men något elegant avslut är det inte.
Oscar Svenningsson
