Prophone/Naxos
Trio Circles titellösa debutalbum innehåller tio elastiska låtar, varav fyra skrivna av tenorsaxofonisten Magnus Dölerud. Han sitter som bekant i eller har suttit i träblåset hos flera av landets mest renommerade storband.
Rytmsektionen i Trio Circle kombinerar ofantlig rutin med ungdomlig glöd. En smula uppseendeväckande att basklippan Hans Backenroth figurerar i ett sådant här sammanhang, där komplexa strukturer regerar. Moget musicerande kännetecknas av öppen kommunikation och målmedvetet sökande. Dölerud dominerar med sitt avspända strechande, alternativt hetsigt ihållande linjer. Att trion består av strålande instrumentalister med önskvärd kemi, exemplifieras perfekt i en hårdsvängande melodi av Cole Porter.
Rytmsektionen är förstås väldigt följsam, tillför därutöver egna fruktbara inslag. Medger att mina öron i några sekvenser utmanas av friktion, i en Archie Schepp-aktig stil jag bäst uppskattar live. Klangbilden varieras emellertid sinnrikt, kryddas med slitstarka melodier. Blir extra förtjust i tre långsamma låtar: originalkompositionen Prelude, balladen Evelyn samt If You Could See Me Now. Klokt att spetsa drygt halva speltiden med väl valda titlar i en spännvidd från Thelonious Monk och Ornette Coleman till Cole Porter och Billy Strayhorn. Bortsett från Prelude urskiljer sig inte Döleruds alster på motsvarande sätt. Enormt produktive Backenroth flyttar ibland fram positionen på ett lika glädjande som väntat vis, medan duktige Oscar Johansson Werre överraskar genom att fyndigt agera energigivande rytmkälla.
Mats Hallberg
