9 OJ-skribenter summerar året som gått.
Ulf Adåker:
Att efter 25 år få ut mitt mest ambitiösa verk, Odyssey of Karib, på skiva. En svit i 6 satser med fantastiska insatser av Bobo Stenson Trio plus en mkt udda upplaga av RJG med musiker på brass, träblås, stråkar och slagverk från filharmonikerna och KMH. Liveinspelningen från Berwaldhallen blev inte ens recenserad och arkiverades av SR och måste köpas ut och mixas om för utgivning. Stöd söktes förgäves från KR och IRK/Caprice. Musiken blev till slut utgiven av Tengtones med stöd från Gavatins Stiftelse.
Dan Backman:
2025 var året då jag, och många med mig, upptäckte Emmalisa Hallander. Vokaljazzen på albumet Out Of Reach imponerade både via texter och musik. Två ljuvliga konserter blev det också: på Fasching och Scalateatern (då i team med likaledes superbegåvade Tilde Schweitzer). Petter Eldhs Project Drums Vol. 2 var också en höjdare, fast av en helt annan sort: rastlös instrumentaljazz mellan det analoga och elektroniska. Mattias Unebacks och Sven Wunders själfullt uppdaterade exotica inte att förglömma. Drömsk musik i en hemsk tid.
Ulf Caresten:
Det var länge sedan det fanns så många jazzställen som under 2025 i Göteborg. Här finns givetvis giganterna Nefertiti och Playhouse men även de mysiga Unity Jazz, Utopia Jazz, Bellevue Jazzklubb och Kville saluhall, förutom Stenhammarsalen i Konserthuset. Dessutom bjuds det klassisk jazz och swing på Contrast Public House och Speak Easy på Långgatorna. Som om detta inte vore nog uppstod ett helt nytt jazzforum i Göteborg under året; Park Lane mitt på Avenyn.
Henrik Lång:
Väljer att lyfta fram fyra skivor som förgyllde det svenska jazzåret: Johan Lindströms septett excellerade på den idérika och inbjudande Humankind, Langendorf United åstadkom en finurlig korsbefruktning av etiopisk jazz och afrobeat på Undercover the Beast, Björn Yttlings konstellation Yttling Jazz samlade popsensibilitet och jazzig elegans på Illegal hit, medan Berndt Egerblahds tidigare outgivna Jazz såklart, inspelad 1982, tilldrog sig välförtjänt uppmärksamhet.
Thomas Millroth:
2025 gick Sven-Åke Johansson bort. Han bjöd in mig till klangvärldar omöjliga att reproducera. Berlin! Ett trippelalbum i hans anda signerat slagverkaren Burkhard Beins, Eight duos, sitter i minnet. Musikmöten som blir klangessäer: genomblåst med trumpetaren Axel Dörner, lågmält skimrande tonböljor med innerpianots mästare Andrea Neumann. Oer-hört. Jag lyssnar bortom det spektakulära. Skört, bräckligt, utsatt, gränsblint och modigt: som Sven-Åke – noga sökande möjligheterna i varje material.
Patrik Sandberg:
Konserter: Esperanza Spalding, Maximteatern, Pat Metheny, Konserthuset, David Murray, Fasching, Johan Lindström, Umeå Jazzfestival och Västerås Jazzfestival och Mulatu Astatkes avskedskonsert på Nalen. Dave Holland Ystad Jazzfestival, Umeå Jazzfestival och Stockholm Jazzfestival. Album: Charles Lloyd: Figure In Blue, Mulatu Astatke: Mulatu Plays Mulatu, Johan Lindström: Humankind, Cosmic Ear: Traces, Britta Virves: Simple Things, David Murray: Birdly Serenade och Danilo Pérez & Bohuslän Big Band: Lumen.
Lars Sjögren:
Årets musikaliska insats måste väl vara Niklas Rydhs med konserten Shades of Gil Evans?! Med anledning av att Bohuslän Big Band släppte ett album (som hade legat i malpåse sedan 2008) med samma namn så genomfördes konsert. Rydh hade ställt i ordning alla noter genom att planka stämmorna till samtliga låtar. För oss som har erfarenhet av sådana transkriptioner framstår detta som en mångtimmig syssla. Niklas skyllde själv på att han vid den tiden hade ”lite tid över”.
Jenny Svenberg:
Jag hann med 46 konserter under 2025 (lovar att höja tempot 2026!). Alla fantastiska. I musiken upphör tiden. Jag ritar, ni spelar och jag funderar inte längre över något. Minns särskilt Melissa Aldana på Hotel Cecil under Cph Winter Jazz och Sullivan Fortners Oscar Peterson-tribute på Nice Jazz festival. Måste också nämna en oktoberkväll på Glenn Miller Café. Saxofonisten Johan Christofferson ackompanjerades av bland andra Alexander Zethson, denna pianist är en gudagåva utöver det vanliga. 2026 önskar jag att han blir världsberömd!
Jörgen Östberg:
Att Carla Bley inte bara ägnade sig åt sin trio de sista åren, utan också skrev för storband har inte dokumenterats på skiva – förrän nu! På Arturo O’Farrills cd Mundoagua från i år kan man höra Bleys sista komposition, Blue Palestine, som visar att hennes kreativitet förblev obruten livet ut. Även kompositionen Roller Coaster (2017) är fantastisk. Förra året gavs den ut på vinyl med DR Big Band. Tyvärr saknas alltjämt juvelen i kronan – La Leçon Française (2012) – på skiva. Hoppet står till 2026.
