Varva Records & Music
Viktor Rydström (g), Robert Nordmark (ts), Axel Liliedahl (p), Adam Lindblom (b), Ossian Ward (dr). Insp. Studio Epidemien, Göteborg.
Victor Rydström är en värmländsk jazzgitarrist baserad i Göteborg. Han har gjort några plattor förut men det här är den första med just denna konstellation. Och det rör sig om jazz i stora lass. Stilen är konventionell och väl beprövad. Lite väl beprövad kanske. Det finns lite för få överraskningsmoment för att jag ska bli riktigt engagerad.
Detta gäller för musiken som helhet, går man ner på enskildheter så finns det mycket som är bra. Musikernas förmågor är det inget fel på, det är nästan aldrig där skon klämmer. Enligt mig i alla fall. Om vi börjar med Robert Nordmark så är väl han något snäpp äldre och mer etablerad än de andra. Och det märks, inte mycket, men en aning. Han erbjuder virtous och ekvilibristisk racersax, en företeelse som inte alltid imponerar på mig. Men här funkar det fint, tonkaskaderna är fyllda med liv, energi, inlevelse och övertygelse. Det är liksom bara att åka med. Pianisten Axel Liliedahl spelar med ett lite annat temperament, klurigt, uppfinningsrikt och intressant.
Bandledaren Rydström har ett gammaldags jazzgitarrsound, runt och mjukt så till den grad att det ibland nästan låter som att det är grannen och inte jag som spisar jazz. Han behärskar instrumentet och idiomet och det finns inget att anmärka på. Dock tycker jag att det är något med själva sättningen som missgynnar gitarren litegrann. När det finns både piano och blåsinstrument så kan det kännas som att gitarren hamnar lite i skymundan. Delvis kanske beroende på just det mjuka soundet. Jag tror att Rydströms gitarrlir hade kommit ännu mer till sin rätt om han hade haft större utrymme i ljudbilden att breda ut sig på. Jag har inte så mycket att säga om basisten Lindblom och trumslagaren Ward. Det låter och svänger som man kan förvänta sig av en kompetent kompsektion.
Slutligen, det här är musik som håller sig stadigt på jazzens huvudled, själv gillar jag mer när det slinker ner i diket.
Oscar Svenningsson
