Publicerad 29 oktober 2026,

Ypperliga tolkningar av Milestones och Kind of Blue

Liveteckning: Martin Ehrling.

Miles Davis 100 år – Milestones & Kind of Blue, Fasching, Stockholm, 28 oktober 2026

Fasching är fullsatt. Trumpetaren Samuel Olsson introducerar kvällen som fokuserar på Miles Davis skivor Milestones, som var hans genombrott som soloartist, och Kind of Blue, som introducerade den modala musiken. Båda legendariska och i septettformat. Denna kväll spelade i sin helhet. Transkriberade not för not av Samuel Olsson.

Milestones presenteras låt för låt med kommentarer om hur inspelningen gick till. Andra konserthalvan, med Kind of Blue, spelas i ett svep utan kommentarer. ”Vi går in i Kind of Blue-bubblan, så ses vi på andra sidan”, som Samuel Olsson uttrycker det.

Man inleder med första spåret, Dr Jekyll av Jackie McLean. Blixtsnabbt tempo, med solon av samtliga musiker. På Milestones finns inte många solon för piano, då Miles och pianisten Red Garland gick varandra på nerverna. Kvällens pianist Carl Bagge får större utrymme i Kind of Blue-halvan. Hugo Löf gör ett bejublat solo på kontrabas, nyligen fick han Faschings vänners stipendium.

Two Bass Hit, en låt skriven av  Dizzy Gillespie och John Lewis som Miles uppskattade mycket. Daniel Fredriksson på trummor får här stort utrymme. Med ett minimalt trumset – virvel, bastrumma, en cymbal och hi hat – som på inspelningen. En stor utmaning. Philly Joe Jones var skivans trummis. Han var en junkie som hade minimalt trumset för att snabbt kunna packa ihop.

Milestones var en av de första modala kompositionerna. Miles hade varit i Paris och spelat in filmmusik till Hissen till galgen, en improviserad föregångare till det modala. Carl Bagge spelar ett vackert solo. En avstickare från skivans struktur. Billy Boy följer, en folksång som Red Garland insisterade skulle vara med i trioformat. Sedan Straight No Chaser, Thelonious Monks komposition. Miles tog med den som en hyllning till Monk.

Hela andra set är Kind of Blue i ett svep. En ljuvlig upplevelse med en ypperlig ensemble och ypperliga soloprestationer. Samuel Olsson hukar förnöjt på knä när hans blåsare, Ludvig Broman och Linus Lindblom, sträcker ut i solon. En ynnest att få uppleva dessa två legendariska album live.

Martin Ehrling