Ladybird/Naxos
Amanda Ginsburg (voc), Andy Fite (g, voc). Insp. Filip Ekestubbe Studio, Stockholm, 2025.
Andra albumet från den älskvärda duon Amanda Ginsburg och Andy Fite lägger sig tätt inpå debuten Everybody Loves You, från 2023. Vi talar alltså jazziga låtar med intelligent vitsiga texter i perfekt synk med attraktivt snirkliga melodier i en lättsam postbop-tradition. Ungefär så.
Då som nu är det Andy Fite som skrivit det mesta, de låtar där Amanda Ginsburg är medkompositör särskiljer sig inte alls. De är samma andas barn – fast från olika generationer – vilket också innebär att Mandy & Amandas låtar inte skiljer sig så himla mycket från Amanda Ginsburgs låtar som soloartist. Fast med den avgörande skillnaden att hon har en fullfjädrad jazztrio bakom sig. Man känner både igen den melodiösa jazzen från det gamla nittonhundratalet – den amerikanska sångbokens estetik är liksom aldrig långt borta – och de samtida betraktelserna över vardagslivet och den inte alltid helt lätta uppgiften att hantera mänskliga relationer.
Med kritiker-hatten på huvudet är allt – låtarna, framförandet – i princip toppen. Frågan är bara när jag kommer lyssna på albumet igen efter att jag satt punkt för denna recension. Det är ju som att det inte finns något mer att upptäcka i den musikaliskt formaliserade och begränsade form – sång och gitarr – som duon valt. Eller så har jag fel, det har jag haft förr, och skulle kunna hitta nya roliga formuleringar och kontrapunktiska finesser vid omlyssningar. Att det är ett piggt musikanteri av hög klass är i alla fall ett ovedersägligt faktum.
Dan Backman
