Defkaz Records
CD 1 Giovanni Di Domenico (p, org, elektronik). Insp. Brugge jan och april 2023, CD 2 Alex Zethson (p), Insp. Athen, 17 oktober 2024.
En dubbel-cd mättad med musik som sällan hörs; laddat är ett passande ord, helt åtskilda stycken, där Di Domenico delat in sitt i satser och ett knippe skilda ljud som förenas med pianot och liksom nynnar för sig själv. Zethson slår sig ner vid flygeln och släpper loss en tsunami.
Därmed sagt att det är överväldigande och unikt. De två musikerna påminner om varandra, de rör sig med liknande parametrar. Men den romantiska mjukheten/känsloladdningen är Zethsons. Di Domenico är italienare och har tidigare samarbetet med Jim O´Rourke bland annat. Han skapar långsamt ljudmangel som liksom springer i kapp med sig själv fast i ultrarapid. Lyssnandet dras mer och mer till djupet; ja, efter en stund skiftar musiken i mina öron, pyttesmå nyanser tränger sig fram. Till pianospelet har han lagt elektronik och orgel. De svävar som en andra stämma där mycket av föränderligheten utspelas. Di Domenicos stycken är sakliga om man jämför med Zethsons melodramatiska flöde. En figur utvecklas, upprepas, men med ett anslag som mer lutar sig mot det skönspelande, lite drömska. Och skiftningarna i volym och anslag drar lyssnaren till sig.
Men också här rycker repetitionen tag i öronen, och uppmärksamheten lägger sig närmare och finner föränderligheter. I drygt 43 minuters drömsk vila – därmed inte sagt att komplikationer saknas. Starka känslor väller fram – hos båda pianisterna framkallade av upprepningens envishet. Detta laddar lyssnandet på ett sätt som jag sällan hört sedan jag lyssnade för första gången på LaMonte Young.
Ja, det här kallar jag pianoplatta!
Thomas Millroth
