Havtorn
Kristoffer Rostedt (dr), Andreas Henningsson (b), Rasmus Nyvall (ts, bcl) , Jens Persson (as). Insp. Tambourine Studios, Malmö, 2024.
Detta är Makross femte album, ingen pianist medverkar och det märks tydligt på sättet de framför musiken på , det finns inga tydliga harmonier att förhålla sig till. Dock är de två saxofonerna, med komp av trumset och bas, ändå arrangerade så att det antyds harmonier och basisten tar stort ansvar för att ackorden i låtarna ska gå fram. Trummisen är tydligt förankrad i 1960-talets jazztrumspel (Elvin Jones är troligen en influens) och latininfluenserna med spelet på pukorna är påtagliga.
Musiken är tydligt förankrad i 1950- och 1960-talets jazz, vilket också märks på titlarna, till exempel Elvinesque och Dingus, vilket syftar på John Coltranes trummis Elvin Jones och bandledaren och basisten Charles Mingus. Flera låtar är i bluesstil, till exempel avslutande Pizza Special vilken kan kopplas till hardbopen och Jazz Messengers. Altsaxofonisten Jens Persson har en tydlig bebopkänsla i sitt spel, slingorna och tonen är en blandning av Charlie Parker och Cannonball Adderley. Tenorsaxofonisten Rasmus Nyvall har en djup, fyllig ton, stor del av improvisationen ligger i lågt register, det uppskattar jag. På låten Ted spelar Nyvall basklarinett, den låten känns lite mer gospel/soul-influerad och uppvisar likheter med Hoagy Carmichaels Georgia (och Stilla natt, men det är kanske kantorn i mig som drar iväg…). Jag gillar i alla fall melodin och harmonierna. Skönt också med basklarinetten som soloinstrument, mjuk ton från botten till höga registret. Saxofonisterna är mycket goda improvisatörer och man får intrycket av att de har spelat många, många timmar tillsammans med tanke på det goda sätt de samarbetar och väver slingor tillsammans.
Jag tycker att de har fått en mycket bra inspelning, med intressant ljudbild, instrumenten flyttas runt i stereoplaceringen, till exempel är altsaxen ibland till vänster och tenorsaxen till höger. Det musikaliska huvudintrycket är att det är bra låtar, svängigt samspel och mycket fina improvisationer. Man får lust att gå tillbaka och botanisera i Makross tidigare utgivning!
Ulf Thelander
