Candid Records
Terri Lyne Carrington (dr, keyb), Morgan Guerin (b, dr, organ, s, keyb mm), Matthew Stevens (g), Aaron Parks (keyb, p), Milena Casado (tp), Brandee Younger (harp), Larry Goldings (organ, voc), Kokayi (spoken word), Moor Mother (voc), Ledisi (voc), Lizz Wright (voc) m fl.
Trummisen Terri Lyne Carringtons namn står på omslaget men albumet som den här recensionen tar upp är resultatet av en synnerligen kollektiv process, med många gästande vokalister och musiker, namnkunniga och mindre namnkunniga. I centrum av denna process återfinns Carrington jämte gitarristen Matthew Stevens och multiinstrumentalisten Morgan Guerin (som spelar allt möjligt, från bas till saxofon).
Kvartetten gjorde en skiva 2019, till vilken denna anknyter genom att – ur ett vänsterperspektiv – ta upp frågor om klimatkris, rasism och genus. Och en massa annat som kan betecknas som woke. Om det är bra eller dåligt är en politisk smakfråga.
Med låttitlar som Identity Song, Climate Song och Solidarity Song skulle det kunna vara ett ganska hårdfört aktivistiskt budskap som förs fram men såväl text som musik har ett soft tilltal och uttryck. Musikaliskt hoppar det snyggt och skarvlöst mellan jazz, r&b, neosoul och hiphop/spoken word. Att man kan också hittar afrobeatiga, bluesiga och rockiga tongångar innebär inte att helheten känns splittrad.
Alltsammans är mycket ambitiöst och genomarbetat. Och besjälat av ett aktivistiskt engagemang. Ändå blir jag inte riktigt engagerad av vad jag hör. Det känns otacksamt, men jag känner ingen riktig gnista i musiken. Å andra sidan: skulle jag göra en spellista med smooth politisk jazz skulle åtminstone Autonomy Song, Abolition Song och Pet Song komma med.
Dan Backman