ECM/Naxos
Thomas Strønen (dr), Ayumi Tanaka (p), Håkon Aase (violin), Leo Svensson Sander (cello), Ole Morten Vågen (b). Insp. Oslo 2021.
Den norske trumslagaren Thomas Strønen har i många samarbeten sökt sig ut mot jazzens olika gränsland. Det har gällt experimentellt inriktad fusion med gruppen Food, svävande elektronica med Christian Fennesz och Eivind Aarset men också lyriskt kontemporär jazz i samarbete med Bobo Stenson, John Taylor och Thomasz Stanko. Men även mer impressionistiskt färgad kammarjazz har funnits på hans agenda.
Off Stillness är Strønens tredje utgåva i denna kategori med sin grupp Time Is A Blind Guide. Tanken och syftet med gruppen är att minimera, renodla och reducera för att skapa utrymme för tystnader och därmed också kontraster utifrån volym och intensitet. Låter det komplext? Det är det! Strønen arbetar med ytterst små medel, både subtila och sublima i sina kompositioner och vägen framåt är svårfångad och oförutsägbar. En stark inspiration genom åren har varit pianisten Jon Balke, vars egensinniga och högst personliga uttryck tidigt påverkade Strønens syn på vad jazz kan vara och är. Memories of Paul, en hommage till både Paul Motian och Paul Bley inleds starkt och distinkt av pianisten Ayumi Tanaka men faller långsamt ihop för att sedan flyta ut. I efterföljande Seasons är det försiktigt pizzicatospel av violinisten Håkon Aase som växer i intensitet understöd av Strønen mjuka handslag på trummorna. På efterföljande Fall är det cellisten Leo Svensson Sanders glissandon parat med tysnader som repar den blanka ytan.
Det är först på senare halvan av skivan som grunden blir mera fast, då både Strønen och Tanaka höjer tempot med mer regelbundna inpass. Cubism är ett fyrkantigt, struttigt gungande stycke med en återkommande metrik och tydlig puls. Dismissed har ett dramatiskt upplägg som pendlar i styrka där samtliga solistiskt utmanar varandra i en livlig konversation som slutar i ett harmoniskt konsensus. Off Stillness är en utmanande platta, abstrakt och diffus i vissa delar, som flyttar ut gränsen mot kammar- och konstmusik några steg.
Ulf Thelander
