ACT/Naxos
Florian Willeitner, Daniel Stoll (vi), Leonard Disselhorst (cello), Sander Stuart (altvi), Joel Lyssarides (p), Mahan Mirarab (g), Bernhard Schimpelsberger (perc). Insp. Nürnberg, 7-12 och 29-30 oktober, 2024.
Den klassiska världen är stadd förändring. En av dess förnyare är sångerskan och dirigenten Barbara Hannigan. Ingen sätter samman lika spännande konsertprogram som Hannigan – hon blandar det avantgardistiska med såväl kända klassiska verk som populärmusik. Och hon drar publik. Att Hannigan också beställt sånger av John Zorn – vilka för övrigt kunde höras på Göteborgs konserthus i januari – är knappast att förvåna.
Kronoskvartetten är ett annat självklart exempel. Den amerikanska stråkkvartetten har alltid sökt sig utanför den gängse repertoaren – och även närmat sig jazzen; tillsammans med Jim Hall och Eddie Gomez har man t ex tolkat Bill Evans kompositioner på skiva.
En yngre stråkkvartett som också rör om i grytorna är den Berlinbaserade Vision String Quartet. På den egenartade skivan In the Fields spelar det improviserade en inte obetydlig roll – inte minst genom Joel Lyssarides närvaro på flera spår. Skivan är uppbyggd kring Béla Bartóks omskakande fjärde stråkkvartett, som Vision String Quartet faktiskt varken spelar i ett svep eller ens i sin helhet; av någon anledning hoppar man över den första av kvartettens fem satser. I två satser adderar man däremot slagverk.
Bartóks mästerverk blandas upp med en bulgarisk folkmelodi, stycken av både den iranske gitarristen Mahan Mirarab och av Florian Willeitner, som spelar första fiol i Vision String Quartet. Även Joel Lyssarides bidrar med kompositioner; det måste förövrigt vara han som sett till att få med Cornelis Vreeswijks Grimasch om morgonen på skivan. Som om allt detta inte vore nog tolkar Vision String Quartet också valda satser från stråkkvartetter av Ravel och Dvořák, och ger, tillsammans med Lyssarides, en sorts nutida kommentarer till Ravel och Dvořák i kompositionerna Dvořák Reloaded respektive Ravel Reloaded.
Låter det rörigt och osammanhängande? Jo, men märkligt nog fungerar det ändå. Utan att bekymra mig alltför mycket om hur de till synes disparata styckena relaterar till varandra (skivan ska uttryckligen ses som en helhet och inte avlyssnas random) låter jag mig istället svepas med av musiken. ACT, som ju alltid koncentrerat sig på jazz, har tydligen för avsikt att utöka sin katalog med klassisk musik. Blir fortsättningen lika originell och spännande som här är musikvärlden bara att gratulera.
Jörgen Östberg
