ACT/Naxos
Adam Baldych (v), Jacob Karlzon (p), Daniele di Bonaventura (bandoneon), Michel Benita (b), Insp. Penderecki European Centre for Music, Luslawice, Polen, 7-8 januari 2026
Samarbetet mellan den polske violinisten Adam Baldych och skivbolaget ACT har pågått i 14 år. Endless är hans tionde album på det tyska skivmärket. Den här gången presenterar Baldych ett helt nytt band döpt till European Quartet, till vilket han bjudit in pianisten Jakob Karlzon, italienske bandeonisten Daniele di Bonaventura och algeriske basisten Michel Benita.
Allt material är skrivet av bandledaren (med ett undantag). Alla spår kännetecknas av melodirikedom och djupt andlig minimalism. Ett intressant drag är att Baldych den här gången skippat trummorna. Den rollen tas över, på ett överraskande lyckat sätt, av andra instrument. Detta resulterar också i en mer avslappnad syn på rytmen. Exempelvis saknar albumets öppningsspår Long Way Home från början ett bestämt taktslag och när fyrtakt äntligen dyker upp saknar den tydliga accenter. Den flödande rytmiska strukturen skapar en meditativ stämning som präglar hela albumet. Som tonsättare reducerar Baldych allt som tycks vara överflödigt och behåller bara det viktigaste och mest väsentliga. Detta påminner om Arvo Pärts verk. Och även om detta hörs tydligast i titelspåret, som refererar till det berömda Fratres, är den estniske mästarens anda närvarande genom hela albumet.
I flera år har Baldych spelat renässansfiol, ett instrument som kännetecknas av en djup, mörk ton. På Endless är det hans huvudinstrument som främst spelas pizzicato. di Bonaventura och Benita förblir något i bakgrunden, men deras bidrag är ovärderliga, eftersom den musikaliska spänningen på denna platta inte byggs upp av långa extatiska solon utan genom ett invecklat samspel mellan alla fyra medmusikanter.
Jakob Karlzon, som medverkade på Baldychs första ACT-album, Imaginary Room, är, tillsammans med ledaren huvudgestalt i denna inspelning. En gång fyller han rollen som en dold trummis, en annan är det han som står för de minimalistiska looparna, genomgående är det hans motoriska spel som är drivkraften på hela skivan. Hans kommunikation med Baldych är näst intill telepatisk. Den intima duetten av renässansfiol och piano på Shine är utan tvekan albumets höjdpunkt.
Det är fascinerande att följa Baldychs resa genom åren. Hans konstnärliga utveckling har gått från de extatiska, virtuosa uppvisningarna på hans tidiga album, Imaginary Room, Bridges, till andlighet och eftertänksamma stämning, Sacrum Profanum. Endless är inte bara ytterligare ett steg på denna väg, det är utan tvekan hans bästa album hittills.
Marek Piechnat