ECM/Naxos
Ayumi Tanaka (p), Thomas Morgan (b), Thomas Strønen (dr). Insp. La Buissonne, Frankrike maj 2025
Nyligen recenserade jag Thomas Strønens lågintensiva och kammaraktiga Off Stillness, där pianisten Ayumi Tanaka hade en bärande roll. Detta gäller i hög grad också trioplattan Windflower med basisten Thomas Morgan, ett samarbete som uppstått på Manfred Eichers initiativ. Liksom Strönen har Morgan en lång dokumenterad karriär på ECM i de lyriskt kontemporära domänerna, men är också väl förtrogen med mer obundna uttryck.
Här kombineras dessa förhållningssätt i nio stämningsfyllda kollektiva improvisationer, lågmälda, inlyssnande och meditativa. Oftast är det Tanaka som med sitt lyriskt skira pianospel är igångsättande och drivande och skapar utrymme för de övriga. Morgans distinkta bas inte bara följer och stöttar, utan har en påtaglig självständighet som förändrar dynamiken och riktningen. Detta gäller också i hög grad Strønens mestadels återhållna, markerande trummor, men som ibland täpper till och vänder flödet. Det här är en platta som kräver närlyssning och koncentration, fylld av detaljer och finesser bortom den dekorativa ytan.
Framför allt imponeras jag av Tanakas förmåga släppa det kammaraktiga och lämna öppningar, vilka gör att trions vägval sällan blir förutsägbara. Just den subtila rörligheten i uppläggen skapar mervärden och profilerar materialet.
Det inledande titelspåret sätter den kollektiva ramen, ett vågrakt stycke där trion rör sig samfällt runt temat. På From Us To You förflyttar sig Morgans bas på tvären. Spring inleds av Strønen som med långsamt pauserande trummor ger plats för Tanakas och Morgans solon för att med en efterkommande temposkiftning avsluta kollektivt. Trion jobbar både på längden och tvären med form och innehåll, men hela tiden inom en lyriskt sammanhållen ram och där ligger Windflowers styrka.
Ulf Thelander