Egen utgivning
Mikael Elofsson (tb), Eva Henriksson (tp), Anders Steinwall (as), Fredrik Ljungberg (ts), Thomas Olsson (p), Anders Behndig (g), Arne Eriksson (b), Albin Stjernbrandt (dr), Anna Axelsson (voc). Insp. Zebra Studios, Umeå, 27-29 mars 2026
Mikael Elofsson Big Small Band öppnar Carla Bley Music med 440, och ansatsen blir omgående tydlig: Bleys särpräglade blandning av melodisk enkelhet, harmonisk skevhet och torr humor behandlas med både respekt och självständighet. I Thomas Olssons inledande arrangemang får Carla Bleys melodiska asymmetrier utvecklas med påtagligt tålamod. Den varma, lätt korniga blåsarklangen etableras och kontrasteras mot ett återhållet, smakfullt komp.
Anders Behndigs arrangemang av Time and Us är mer koncentrerat och rytmiskt artikulerat. Här framträder också en av albumets styrkor: de olika arrangörerna försöker inte reducera materialet till en enhetlig estetik, utan låter skilda perspektiv på Bley samexistera.
Fredrik Ljungberg betonar i The Girl Who Cried Champagne det lekfullt bossa-svängiga och landar någonstans mellan det franska kaféet och det ystra storbandet. Bley tillåter, som bekant, mycket samtidigt. Olssons Utviklingssang arbetar istället med större dynamiska bågar och en klanglig expansion som får den förhållandevis lilla sättningen att kanalisera både tyngd och allvar.
Även inspelningens råa livesound förtjänar att framhållas. Klangbilden är öppen, torr och påfallande oförskönad. Anslagen och blåsinstrumentens hela kroppar tillåts träda fram utan överdriven studiopolering – och visst, det finns halvsura passager, men där perfektionisten ser misstag ser jag tecken på liv.
Den interpretativa övertygelsen hos Mikael Elofsson Big Small Band möts visserligen inte alltid upp av samma tekniska precision. I de mer exponerade och tätt skrivna partierna kan ensemblespelet stundtals bli något poröst, med mindre osäkerheter i intonation och rytmisk samordning. Det är sällan så påtagligt att det stör den musikaliska riktningen, men tillräckligt för att den klangliga skärpan emellanåt ska försvagas.
I huvudsak är dock detta en intelligent och stilmedveten läsning av Bley, där arrangemangen fungerar som självständiga kommentarer snarare än som dekorativa omklädnader.
Adam Olofsson